fredag 1 december 2017

Lite Gotlandsminnen

Tittade i jultidningar och såg fina modeller på ljusstakar och kom på att jag har en del Gotlandskeramik, köpte dessa när jag var utlånad till Visby lasarett som 24-åring, ja vad djärv man var som ung, skulle tveka idag faktiskt, och hade jour om nätterna och (sov) i ett jourrum ute på sjukhusområdet och ensam i arbetet då om nätterna inom serologi och hematologi, läkare som hade bakjour var stationerade i Stockholm och jag ringde aldrig för vad skulle han göra? Ja det var en han, fast vi pratade i andra sammanhang och han beundrade hela staben här otroligt sa han. Ja jag tyckte att det var hög kompetens också och hade Akademiska i Uppsala att jämföra med som var referens för hela Sverige gentemot andra länder vid kontakt inom dessa områden plus immunologi.

Och dagtid hade jag kollegor och vi fick så fin kontakt och de ville veta precis allt om hur vi arbetade inom ett universitetssjukhus och jag tycker att vi lärde utav varandra mycket. Gotland har ca 60 000 inv, något färre då och sommartid tiodubblas befolkningen till 600 000, ja de säger, tänk er själva där ni bor om befolkningen skulle tiodubblas, ja det tål att tänka på och endast ett sjukhus finns och att vara helt ensam ibland inom laboratoriet det krävde sin kvinna, det hände massor med turisterna som krävde blodtransfusioner, förutom knivskärningar, ja det var turister som stod för sånt, hände svåra olyckor och lite kändisfödslar, de som lämnat sin stad i slutet av graviditeten och kanske tänkt hinna hem igen och föda. Men nu blev det utredningar här på nyfödda och mamman kanske behövde blod. Och allt möjligt däremellan som operationer på hjärtan och hjärnor m m. Ja det var hjärnkirurger på semester som fick rycka in istället för helikoptertransport till KS som kunde vara vanskligt, de räddade liv, såg en nära som blev helt återställd som ett under, kirurgen kom och hälsade på privat sedan för han var dels mycket glad men samtidigt oförklarligt förvånad när allt hängde på en skör tråd. Här fick jag uppleva en närhet som finns på små sjukhus som jag aldrig sett vare sig förr eller senare. Alla engagerade sig och när intensivpersonal mötte mig i korridorerna stannade de och ingav lite nytt hopp.

Ja i alla fall så köpte jag lite keramik av de då aktiva keramikerna, de gjorde otroligt mycket fint. Tror någons son har övertagit från en av dem och är aktiv idag också.
Jag hade varit på Gotland mycket innan, kanske därför jag kände mig hemma och det blev många besök senare men denna gång blev det lite längre, en vår, sommar och höst, 1975. Jag trivdes väldigt bra och blev snabbt en av personalen, vi träffades mycket privat också och glömmer inte heller att i sjukhusets matsal var det vita dukar på bordet varje dag och vi drack kaffe i ett sällskapsrum intill sen. När jag var ensam på laboratoriet under helgerna så kom det andra laboratoriet upp med smörgåsar, frukt och te till mig, de hade större bemanning inom klinisk kemi och jag kunde inte lämna mitt. Nästan så man kan svimma vid tanken hur det sett ut sen, här i Stockholm på KS, haha. Ja hjälp, där hann vi till slut aldrig gå till nån matsal och lunchen kastades in på stående fot om vi hann någon.

Det var det och nu finns den fina Gotlandsljusstaken på bordet. Trevlig helg önskas!
Och kom just på att det är första december så vi tände kalenderljuset och så fick även ett litet ljus symbolisera första advent fast det är inte förrän på söndag, men! Tro´t eller ej så tände en granne sin ljusstake i fönstret i onsdags:-), har aldrig brutits mot adventsljusstakelagen här på 40 år utom av någon, hmmm. Kul, för i mitt fönster som motsvarar deras har jag haft en adventsstjärna tänd ett tag, så nu, tänkte nog denna kvinna eller man, haha, nu:-)
Och då tyckte jag också att ett litet kaffekalas passade och maken tyckte detsamma, han anser att han behöver fylla på några kilon, har sviter än efter min renovering säger han, all spackling, tapetsering, möbelmontering m m, m m, tanken var ju förstås att han skulle laga maten istället medan jag klättrade upp och ned från golv till tak och kilona rann av mig, men det blev lite si och så med matlagningen så kilona rann av maken med, själv har jag inga sviter, återställdes snabbt:-)

2 kommentarer: