söndag 22 oktober 2017

Så mycket bättre

Kul att det programmet börjat igen och så mycket bättre är livet nu för Johan och hans anhöriga för det lyssnade vi på först i radio P1. Johan G är den som varit längst tillfångatagen av alla svenskar, i fem år och sju månader innan han släpptes fri. På väg genom det där heta landet på sin motorcykel och sen helt ofattbara år för honom.

Nu hade hans familj samlat alla vänner som stött dem under dessa år, till en gudstjänst i ett litet missionshus i Småland, pappan, mamman och Johan talade och deras grannar som är präst och diakon ledde gudstjänsten med orden: hopp och tacksamhet.

Varje dag tändes ett ljus som fick brinna dag som natt i alla dessa år på deras trappa tills Johan kom hem.
Pappan läste Ps 121: Jag lyfter mina ögon upp till bergen, varifrån skall min hjälp komma? Lite längre fram står: solen skall icke skada dig om dagen, ej heller månen om natten.

Ja Johan berättar om öknen som detta land till största delen består utav med brännande sand och höga temperaturer. Om natten sjunker den ned emot noll, om dagen kan den vara plus 50 grader, han lärde sig språk, tränade så mycket han kunde och räknade stjärnorna, ja natten gav vila och han byggde system och kartor för stjärnorna när han studerade dem. Han flyttades till nya platser oupphörligt och levde under dödshot. Och behöll både fysisk och psykisk hälsa, ett under bara det. Han konverterade för att öka chansen att få leva och berättar att han inte har någon tro och kanske det var någon mening med det med, blev lättare att låtsas att han var en av dem och följa alla krav som deras religion krävde. Hade han varit kristen som sina föräldrar kanske det varit för svårt att göra så. Ja alltihop är bara så helt ofattbart att vuxna människor kidnappar en turist och sitter i öknen i åratal, vuxna karlar overksamma när de inte dödar och som nu antagligen väntade på en lösensumma i åratal. Världen är galen. Ja människan mer.

Hoppas Johans all erfarenhet tas tillvara för ingen annan i Sverige delar den. Han har mycket kunskap. Och familjen riktar tack till alla som varit med dem i denna mångåriga mardröm.

Jag undrade just om någon reser hit i övrigt och ser då att svenska grupper är där och har ett samarbete med FN och bygger m m i fredsbevarande projekt. Lever i frihet men i samma hetta och sand. Ja de är beundransvärda också.

Sen mer så mycket bättre, Uno Svenningssons dag och vilken ödmjuk karl! Och han har gjort så mycket bra både text och musik. De andra deltagarna var bra på att tolka dem tycker jag och särskilt kul är det att Kikki är med.
Fin höstdag
Kanske ser lite knasigt ut med rosor och ett foto sådär som ett minne:-) men det är Kikkis CD "Postcard from a painted lady", nyinköpt så jag ställde det här vid rosorna som är så vackra. Hon sjunger så bra här och allt är nyskrivet, texter och musik, hittade den i torsdags i affär, annars finns ju knappt skivaffärer längre, vet bara en i Stockholm numera. Men kul att ha den.

När jag ser Kikki i programmet så tänker jag förstås på hennes tuffa början i livet, läst hennes biografi och hemskt allt som skedde. När hon var ung vuxen, hon studerade på högskola då och bodde i studentrum, musiken fanns med från början i hennes liv, men då var hon tillsammans med en amerikansk hockeykille som hörde till ett lag här, proffs tror jag och när han reste tillbaka ville han att hon skulle följa med honom till USA och ett liv där. Kanske varit bättre än en Ro(o)s, för hade hon det hårt med fosterföräldrar (fast fosterfadern försökte så gott han kunde att hjälpa henne med musikinstrument m m) så blev inte man och svärföräldrar särskilt roliga heller. Fy säger jag att eftersom Kikki var den som drog in pengar skickades hon kallt iväg på turnéarbete med långa krävande dygn och måste lämna en tvåmånaders baby hemma hos makens släktingar. Som att hon inte hade några rättigheter igen. Och kanske bäst att skriva att det är min tolkning av familjen, själv är hon alldeles för snäll och berättar att det var så bara men det går att läsa mellan raderna ibland. Som tur är har det gått bra för hennes barn och de har varandra idag.

4 kommentarer:

  1. Synd att jag inte kan titta. Tycker om både Uno och Kikki :)

    SvaraRadera
  2. Anna, ja synd för de är bra och duktiga artister och verkar trevliga med och mot varandra också. Reklamavbrotten tar tyvärr väldigt stor plats och hjälp vilken tråkig reklam vi har dessutom. Synd för jag skulle gärna vilja höra dem berätta mer.

    SvaraRadera
  3. Den dokumentären har jag också lyssnat på väldigt nyligen, så otroligt BRA!
    Helt sanslöst vad han fick utstå, det går inte ens att föreställa sig skräcken alltså.
    OCH sen för familjen hemma i Sverige. ÅNGEST!
    Jag är fortfarande nästan förstummad att de inte dödade honom efter flykten, men det var såklart mkt tack vare att han låtsas blivit muslim. Ja, vilken berättelse. Hoppas att Johan mår OK idag.
    Gillar verkligen dokumentärerna på SR. SÅ bra.
    SÅ mkt Bättre är trevligt, men det var länge sen jag såg det nu. Uno S gillar jag, iaf vissa av hans låtar. Kikki brukade jag gilla mkt, och gör väl än. Precis, hon hade ingen lätt uppväxt och var så mobbad. Anna får skaffa VPN så att hon kan se programmen hemifrån, jag har sådan och utan den tunneln går det inte att se mkt från varesig SVT eller Fyran, tyvärr. Brukade ha tv4 Premium också, men numera tar de inte utländska kort så jag har inte kunnat förnya, grrrrrrrr ..... F¨r gå via ngn hemma istället. Blä. ha en fin måndag!

    SvaraRadera
  4. Annika, ja det går inte att fatta på något sätt vad han varit med om och under så många år, man lyssnar men helt obegripligt ändå och att han överlevde. Han låter så sansad och lugn nu också så man borde ta till vara om han kan delge sin kunskap som ingen annan har till andra på något sätt.

    Och att vara föräldrar! Hur de kan vara så sansade också, idag står i en tidning att deras dagstidning även den visade ett tänt ljus i fem år och sju månader på framsidan, allt sådant stärkte föräldrarna berättar de och de verkar ha fantastiska vänner. De var alla med i den här gudstjänsten som inte annonserades ut i förväg, det var en liten kyrka som inte räckt till om det blivit mängder som kommit. Det var SR som gärna ville att de samlade alla som varit med dem här hemma i omsorger och frågade om familjen själva ville hålla i detta och de valde temat "tacksamhet och hopp". Temat för kyrkoåret var "trons kraft" denna söndag och de sa att allt hörde ihop och burit dem. Ja SR är verkligen bra och känns så seriöst, när man lyssnar så tänker jag att det här aldrig någonsin kommer fram i TV, de har så duktiga journalister på radion, helt annorlunda också när de intervjuar politiker, det blir en helhet på ett annat sätt.

    Ja så mycket bättre var bra, lite synd att det klipps så hejvilt för mycket sägs nu att det som är intressant tas bort, allt ska vinklas så väldigt idag och de hann inte säga mycket någon av dem. Det var lite synd men roligt att höra alla sjunga, de var bra allihop tycker jag.
    Ja vad svårt det blivit att se program i andra länder, fånerier tycker jag:-)
    Ha det fint du med Annika, hösten kommer med stormsteg här, ja inte storm men löven mest på marken nu.

    SvaraRadera