torsdag 9 februari 2017

Mats

http://sverigesradio.se/Mats

Mats fortsatte till Sveriges Radio Stockholm och blev chef för den digitala utvecklingen på SR och hade som mål att SRs sändningar skulle kunna lyssnas på i hela världen. Och de finns, men jag vet inte om det går överallt än.

Lägger in en länk om de sportsliga sammanhangen också:
http://www.unt.se/familj/minnesord/mats-akerlund, tänk att redan i barndomen så syns så väl hur en människa är och ska bli.

Vi gick i samma klass, det är Mats jag skriver om här:
https://engelsktporslin.blogspot.se/ då när det var lärarstrejk och vi skötte undervisningen själva.

Nu är han död, fick en chock och det känns så oerhört sorgligt, tänker på hans familj. Första minnena är från tidig barndom och sen minns jag så väl när vi var 12-13 år och åkte till Uskavigården på sommarläger och paddlade kanot och sportade och satt vid lägereldar, Mats var den snällaste av snälla, så omtänksam och gullig och vi gick ned till sjön ibland han och jag och satt där. De flesta var 2-3 år äldre på det här lägret som SMU anordnade och de fungerade väl lite som ledare också en del av dem. Mats och jag var riktiga ljus i skolan och han var ofta lite underfundig i sina kommentarer under lektionerna. Vi hade så roligt i vår klass och killarna i denna klass var så enormt fina och rara förutom begåvade. Ja vi tjejer också men killarna var så otroligt fina mot oss tjejer. Måste vara hemmen med goda förebilder och även lärare och andra vuxna. Känns som jag skriver om ett annat århundrade och det gör jag ju också ... Han valde journalistiken och kunde valt vad som helst men kom på rätt plats inom SR. När jag var klar med min utbildning så började jag en tjänst på universitetssjukhuset i Uppsala och for fram på min röda Monark tidiga morgnar. Mats sa sen på en klassåterträff att han ofta körde om mig men vågade inte tuta, var rädd jag skulle störta där i trafiken under min framfart med filkörning och allt. Ja fy så farligt tänkte jag på sen utan hjälm, sånt var inte uppfunnet då, i livlig buss-och biltrafik.

Men jag lever och Mats har gått före. Så oerhört sorgligt det är att så många dör alldeles för tidigt! Så tragiskt med alla som slutar livet här så plötsligt, det är så många. Familj, släkt, vänner, kollegor och barndomskamrater.

6 kommentarer:

  1. Så konstigt, att du skulle skriva om detta just i dag. För i dag fick en av mina allra bästa vänner en dålig prognos, en mycket dålig prognos! Jag tänder ett ljus med dig och hoppas ändå!

    SvaraRadera
  2. Nilla, det är så sorgligt! Och det går så fort. Är svårt att fatta att plötsligt faller någon och är död eller får en diagnos och det går med ett jättesnabbt förlopp, får inte ihop det riktigt med all vård och behandling som ändå finns. Hoppas det går bra med din vän, ja man får så mycket tankar.

    SvaraRadera
  3. Vård och behandling som sett ungefär likadan ut sedan 60/70-talet väl? Vi verkar inte ha kommit så mycket längre. En del patienter botas väl i dag, men åh så långsamt framåt det går! Hoppas gör vi i alla fall!

    SvaraRadera
  4. Nilla, sant! Det händer så lite men forskas mycket, det är mycket pseudoforskning anser jag som kostar massor med pengar och mycket sammanställningar av sånt som redan är gjort istället för att gå vidare. Men mycket grundforskning krävs för att hitta det där extra men tycker att många håller på med samma och samma och skriver avhandlingar om ungefär samma företeelser som en mängd andra. Nu kan jag säga att jag tycker att det finns mycket flum, kunde jag inte direkt när jag arbetade:-). Det är svårt också att hitta forskare, grundutbildade läkare vill ju gå ut i tjänst och de bästa utvecklar sig mycket där och specialiserar sig. Det går så långsamt inom många områden, det finns ju bara några få riktiga genombrott vars upptäckare är döda för länge sedan men betyder så mycket. I Sverige är det lite trögt numera. Folk försöker nog bota sig själva och andra som många aktiva och väldigt betydelsefulla personer som blir sjuka verkar inte få den vård och hjälp tillräckligt snabbt som finns utan dör genast fast de hjälpt andra inom mycket i sina yrken. Konstigt det med.

    SvaraRadera
  5. Så sorgligt och så hemskt.
    Ja, det är konstigt. OCH chockerande.
    Det går verkligen långsamt framåt.
    Tankar sänds till dig och till Mats.

    SvaraRadera
  6. Annika, det är så oerhört sorgligt och med vissa känns det bara så helt fel, nej inte han eller hon, går inte att ta in. Tack Annika!

    SvaraRadera