tisdag 24 januari 2017

Minnen

Hivade ut en låda med kort och hälsningar och det här är bara en av dem i min röjningsprocedur och vips hade en liten byrå ledigt utrymme. Min tanke var att bara spara de fina korten från Anna, julkort, födelsedagshälsningar och kort på Mors Dag, från England, ja sen har jag sparat kort Anna tecknat och skrev som liten, de finns i egen låda:-).

Men här blev jag sittande lite och fick ändra mig. För inte kunde jag kasta fina varma hälsningar från vänner, kusiner och arbetskamrater jag fått, oftare än jag tänkt på faktiskt och en hel del av dem är döda nu. Väldigt konstig känsla och då minns jag mer igen. Och det var väldigt många, ja en är för mycket som dog i förtid inom de olika verksamheterna så tidigt som vid 30 år och hon hade precis gift sig och jag ordnade bröllopspresent från oss alla till henne och det var endast hon som dog av annat än cancer, men lika allvarligt, de övriga hade olika former av det. Specialistläkare var flera stycken, civilingenjörer, biomedicinska analytiker, kemister, de insjuknade och det var ett ganska snabbt förlopp och alltid obotligt.

Småbarnsföräldrar flera av dem, det var väldigt tragiskt. och nu satt jag med ett kort i min hand och tänkte på när hon och jag en dag var så uttröttade av jobb att vi bestämde att ta ut en dags intjänad övertid och ansökte om det och så tog vi tåget till Uppsala på morgonen istället för till sjukhuset och kom hem på kvällen efter en heldag. Vi var överallt tror jag, på museer, anrika caféer, restaurang, bokhandel och gick på smågator och shoppade. Skrattade mycket. Och vi hann aldrig göra om det.

11 kommentarer:

  1. Monica! Har inte heller kunnat slänga alla kort och brev m m, som jag samlat i en låda på vinden. Så många minnen!!
    Tragiskt med alla unga föräldrar som måste lämna sina små barn pga cancer, vår tids pest. Vi tycks ju bota fler, men den sjukdomen tar alldeles för många. Önskar att forskarna snart kommer underfund om hur man kan bota denna förödande sjukdom.

    SvaraRadera
  2. Nilla, jag kände precis vad jag ska spara nu och vad mycket man glömmer, att en del skickade hälsningar om både stort och smått ofta, var roligt att läsa och jag fick en påminnelse att anstränga mig mer själv att hålla kontakt.

    Och det var väldigt konstigt att så många drabbades av olika cancerformer och att de som botat andra var utan hjälp själva, det kändes enormt konstigt att de var så utan botande behandling. Och vi övriga stressade vidare med ännu mer jobb, var märkligt det med. Hemskt var det när små barn fanns, de la sig en gång ovanpå kistan med mamman och ville inte lämna. Det finns oerhört mycket tragik.

    SvaraRadera
  3. Jag kastar det mesta. Och sånt där hemskt vill jag inte bli påmind om. Kanske ångrar jag mej när jag blir gammal, kanske har jag glömt alltihop ändå :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anna, det är skönt egentligen att göra sig av med mycket, det måste man ju en gång med allt. Och mycket är sorgligt att minnas och det här tog tid, men känner nu hur jag ska göra. Och en hel del kan kastas.
      Mitt i det här fanns en tidning från vårt bostadsområde som föreningen sammanställt, undrar om du minns? Vi hade ponnyridning, skotte som spelade säckpipa, jag var framme vid grillen och såg väldigt snygg ut, hade jag glömt att jag var så där trendig:-), du lekte och ni alla barn sjöng i en kör för oss, ni fick ballonger, vi hade stora partytält med god mat och fika och jag vet inte allt. Tänk så mycket barn det var här! Och det stod ett och annat gammalt par, ja som vi nu då:-) och tittade på, det var från 1989. Ja det sparar jag verkligen och att det är så förändrat! Det är nästan svårt att fatta. Och väldigt kul att se alla föräldrar unga då:-)

      Radera
    2. Måste skriva mer om det:-), det var tio-årsjubileum och det fullständigt kryllar av barn, du vet lilla kullen satt ni på allihop i söta kläder både pojkar och flickor, innan ni sjöng, vad fina ni är och vilka barn det fanns förr i tiden, ja det är som en svunnen värld fast inte längre sedan. Och så mycket vår park mellan husen användes till lek och trivsel. Och inget barn bor här av er tänker jag också på. Ni fick nog kanske:-)

      Radera
  4. Visst är det SVÅRT!! Jag kan inte heller göra mig av med sånt, iaf inte brev. Men julkort har jag börjat slänga nu, pust.
    När jag läser om gamla brev kan jag försättas i en underlig stämning, lite som att ha suttit i en tidsmaskin ett tag. Har också sparat en del av Karolinas teckningar och kort, men även slängt många av hennes alster, bad mom me ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annika, ja precis, julkort får gå, man kan spara ett av varje som man tycker mycket om från den personen.

      Och det är konstigt att sitta och läsa brev, är ju nästan så jag glömt var jag bott och så skrev så gulliga kompisar till mig där jag var då, tittar på adressen och tänker att där bodde väl inte jag men det gjorde jag kanske en kort tid bara på sjukhusjobbsuppdrag för 40 år sedan. Och minns. Ja och att se foto på mig själv i en tidning, oj vad konstigt det kändes och jag försökte minnas hur jag tänkte, om jag tog vara på tiden, ja det känns verkligen som en tidsmaskin. Bra att göra det här nu, man kanske inte orkar sen.

      Ja jag vet, det är så lätt att det blev så mycket men har nog sparat det mesta. Hoppas att du har kvar mycket ändå, hittade ett brev nu som Anna skrev till mormor, var 6 år ser jag och jag sparade det i min tur när vi städade ut allt hos mamma och pappa så det kom hit igen och jag blev alldeles förundrad så fint hon berättade för dem om förskolan som hon varit på utflykt med till Tom-Tits och alla experiment där, att jag mötte vid stationen sedan, hur en kompis följde med hem och vi åt och skriver att det här hände i onsdags och nu på måndag har vi premiär i en teatergrupp och hon inbjuder mormor och morfar att komma, det skulle vara så roligt om ni kunde skriver hon. Ja vilket barn jag har och det är väl inte bara arv. Är nog eget också. Så spara för allt i världen om du hittar mer från Karolina. Din mamma och pappa kanske också har en del.

      Radera
  5. Ja, vad svårt att slänga kort, teckningar o s v. Klarar inte av det, så skjuter på det istället, varje gång!
    Ha det bra!

    SvaraRadera
  6. Lena, ja vad lustigt egentligen, jag tycker att de var svårast att slänga av allt så behöll det mesta. Kunde inte alls slänga när så många skrivit som brev på korten, berättat så fint och var omtänksamma, jag sparade dem. Och Annas brev och teckningar har jag sparat men det blev en del andras också och mammas och pappas.

    Ha det fint du också, ska titta in hos dig, vet inte om du ännu är kvar i Spanien.

    SvaraRadera
  7. Kan tänka mig att det måste vara extremt känslosamt att gå igenom alla dessa!

    SvaraRadera
  8. Amanda, ja det är det! Men bra att ta itu med röjning denna grå januarimånad och så blir det stopp när jag sitter med sådana minnen men bra det med tror jag, att det får ta lite tid till eftertanke. Annat som prylar är lätt att hiva iväg, bara skönt:-). Tittat in hos dig nu och sett dina fina naturfoton, så vackra!

    SvaraRadera