tisdag 13 december 2016

Värde och värdighet

Sånt jag tänkte på när jag skrev det här. Läste någons tankar om detta och det var så klart och viktigt med. "Allas lika värde" används ofta här och felöversatt, det vill markera att Sverige är till för alla. För det är skillnad på "lika mycket värda" och "lika värdefull".
Var kommer det ifrån? Jo från den svenska översättningen som är enda sanning förstås här av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och första artikeln är översatt i Sverige: "Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter."

Men så står det inte i originalet: "All human beings are born free and equal in dignity and rights." På franska står det "dignité" och på tyska "Würde". Alla tre orden betyder värdighet inte värde. Värdighet har en annan betydelse, att alla människor ska tillerkännas och behandlas med grundläggande respekt och värdighet.

Men lika mycket värda? Är vi det? Den som är rik och har makt kan i princip göra vad den vill. Kommunalpolitiker kan partaja hejvilt på skattebetalarnas pengar, men kan en fattigpensionär det eller någon som bor på hemmet? Eller en fattig student? Eller en fattig flykting? Eller de flesta av oss andra. Vara kunglig har också en annan betydelse, vi är alla lika värdefulla men har vi samma värde?

Intressant att fundera över och underligt att en översättning blir fel av sådana proffs som jag antar man måste vara för att översätta FN:s deklaration, eller?

Ja sånt kan man fundera över när världen ser ut att trilla sönder i småbitar och jag tänker på fasorna i Syrien just nu och även allt som händer överallt och också här, varje dag förlorar någon sin son eller dotter, ja ibland två i samma familj genom dödsskjutningar eller att en flicka läggs i en cell och dör där istället för att föräldrarna kontaktas när de hittar henne utomhus. Och en familj förlorar sin son utanför sin port, ja det var nog en annan som skulle skjutas sägs det då, blev fel. Helt ofattbart allt som händer, så mycket våld och ingen butiksägare kan längre känna sig trygg. Snart ingen.

Och när det gäller anhöriginvandring tycker jag det blivit helt absurt, en pappa med sin lilla pojke får efter ett års väntan äntligen ett möte på Migrationsverket och de är väldigt nervösa förstås, har kanske sett ett av sina barn drunkna på vägen hit och nu är frun och lillasyster i en gränsstad utan möjligheter att få komma vidare medan pappa och pojke får senare ett besked om uppehållstillstånd. Men så klart att den närmaste familjen ska få återförenas men där har vår nuvarande regering gjort det omöjligt. Här i detta så oerhört humana land som är bäst på allt ...

Andra reportage, (irriterande dåligt), handlar om ett par i 70-årsåldern, de har 6 vuxna barn i 40-årsåldern och de har sina respektive, sedan har 40-åringarna barn allihop som redan gift sig och så har de paren redan barn så jag vet inte till slut hur många de är. Ja ungefär hundra. Plötsligt avbryts intervjun i lägenheten, där flera av dem bor tillsammans, av hemtjänsten! Jo hon kommer för att hjälpa den 70-åriga pappan i säng och ge honom hans medicin medan övriga pratar på om livet, de kan inte sova säger de för de tänker på alla de andra hundra släktingarna som är kvar. Ja då tänker jag att vi svenskar har både hundra och tvåhundra släktingar också som vi inte bor nära om man räknar som de. Kanske inte i krigsland men långt bort. De kändes som de så självklart tyckte att hela Sverige var en stor socialtjänst så sådana reportage är inte helt lyckade och de kändes lite väl egoistiska, inte ett ord sa de om sina landsmän/kvinnor som så sagt satt här ensamma med de egna små barnen kvar i krig. Och irriterande tycker jag att reportaget bara gav frågor och inga svar, varför tog de inte hand om sin pappa själva och hade någon av dem ett arbete? De berättade enbart om vilka arbeten de haft i sitt hemland men inte ett ord om de bidrog till försörjning här. Klart att vi kanske måste strama åt reglerna om anhöriginvandring men det finns väl mellanting? Vi behöver ju inte bli helt inhumana. Att inte en liten familj får återförenas det är förfärligt anser jag och tycker att när så mycket pengar slösas hit och dit så kan Sverige gott åka och hämta dem utan livsfarliga flykter. Vore självklart!

Läser vidare om vår nuvarande regering som ingått ett samförståndsavtal med Afghanistan att skicka tillbaka ungdomar som fått avslag här. Läser då om ungdomar därifrån och de kom ju inte i den stora flyktingströmmen senast utan är integrerade i skolor, talar svenska och är en bra bit på väg efter flera år i Sverige, är i högstadieålder eller gymnasieålder, helt utan anhöriga här men har drömmar om framtiden och jag börjar tro att det är de och flera som höjt resultaten något i naturvetenskap i senaste Pisa-undersökningarna ... en kille 16 år skriver krönikor i en lokaltidning, en flicka i en annan, så duktiga och där får han väldigt mycket respons och funderar vidare, han är ensam här, men minns farfars ord om livet och då svarar äldre svenskar honom här att det var ungefär samma råd de fick och han tycker det är så givande, de berättar också att det inte var så länge sen som även Sverige såg helt annorlunda ut när det gäller kvinnlig rösträtt, jämlikhet och fattigas rättigheter och de ger honom så stort hopp säger han att det går att förändra även i hans hemland. Ja han är som sagt 16 år, har inte fått något besked ännu efter lång väntan, om han får stanna här. Ser att det just nu pågår en flytt av dessa ungdomar till förvar som det heter och ungefär 50 unga människor ska utvisas via flyg. Lärarna säger: politikerna behöver inte se deras ögon men det gör vi. Och de säger också att det är ungdomar som talar svenska och klarar skolarbetet utmärkt, bor i svenska familjer och dessutom visar lärarna respekt något de inte är vana vid numera.

Kanske därför jag gör något helt meningslöst men praktiskt, viker plastkassar som en triangel ... såg på en blogg någon som tipsade om det och såg sen en film hur man gjorde, slet fram kassen med plastkassar, maken tyckte det var helt befängt:-), han viker dem som en fyrkant helt platt och det blir snyggt också, huvudsaken att de blir små att ta med i en ficka, PS;-) nu viker han trianglar också, haha, men först får Lucia med följe sprida sitt ljus idag, det är så fint:

2 kommentarer:

  1. Nej, det verkar tyvärr inte som om alla är lika mkt värda. Det ser vi bevis på hela tiden. Överallt.
    Hemskt, men sant.
    Kan inte ens föreställa mig hur det är att vara flykting och sitta i en splittrad familj. Vilken oförståelig mardröm för de flesta av oss.
    HAHA, men Monica. Vika kassen? JA. jag kallar det "pensiovikning" och gravade gott när mina fldrar började vika kassar i trekanter för många herrans år sen. NU gör jag exakt detsamma själv, och tycker det är ursmart.
    Heja pensiovik!!
    :-)

    SvaraRadera
  2. Annika, nej vi är verkligen inte lika mycket värda. Och det går inte att föreställa sig oron de har för sina splittrade familjer och sorgen.
    Haha, hade inte sett det här alls tidigare, jag brukar vika ihop dem lite bara och i UK lärde jag mig att göra en knut på dem så de var lätta att hitta en och en. Fast det här var bättre:-), ser riktigt snyggt ut:-). Och visst är det smart;-)

    SvaraRadera