söndag 30 oktober 2016

Jag läste ...

och lyssnade. I en tidning läste jag en intervju som grep tag och som också förundrade. Det handlar om Sverige och hur kan det vara möjligt undrar jag också med så ofattbar grymhet, uppväxt i Skåne antar jag eftersom Ronald Henriksson blev inlagd på Lunds sjukhus i 2.5 år för att behandlas för skadorna. Först vid 10 års ålder reagerade någon? Samhälle? Skola? Granne? Ofattbart. I tidningen jag läste berättar han att i 10 år levde han bakom ett galler i källaren i ett fönsterlöst utrymme. Och fick gammal mat nedkastad. Han visste inte hur hans hem såg ut eller hur det såg ut vid ett matbord. Var näst yngst av fyra barn och den som drabbades och har aldrig fått svar. Föräldrarna hade lite status, fadern företagsledare och modern jämte fadern barnmisshandlare, hon var hemmafru. De levde båda till nästan nu och i frihet. Ofattbart igen, får inte brottslingar i detta land straff?

Denna helg när det gäller kyrkoåret har det temat "förlåtelse utan gräns" men det får inte tas lättvindigt, var och en har ansvar och "vad du gör en av dessa mina minsta o s v" står tydligt också om vi läser det.

/Medlem/tidningen-vision/arkiv/2016/september/hans-eget-helvete-gav-kraft-att-hjalpa/, läste den intervjun också som jag hittade här men det var en annan tidning jag läste först. En intervjuare sa att man får ta litet i taget, det är bara för hemskt. Och vilken ofattbar styrka denna människa har, vilken kraft och driv och vad han uträttat och uträttar, är helt ofattbart det också. Vilken begåvning han har som kunde ta igen hela sin skolgång, efter barnhem kom han rullstolsburen till en fosterfamilj i Stockholmsområdet och först blev han kemiingenjör efter gymnasiet och sedan har han ju gjort så oändligt mycket. Studerat och har mycket ansvar, blivit inkallad vid katastrofer som Estonia för så länge sedan och oändligt mycket gör han för andra. Men har aldrig fått egna svar. När jag läser undrar jag över syskonen, två äldre och en yngre men de hade förmodligen blivit drabbade själva om de berättat och alla växte upp i rädsla. Men om de kan ha någon relation idag? Och hur är det att leva med det de vet? Föräldrarna kunde tydligen det, blev gamla och han kom till dem igen för första gången på 46 år sen han tagits bort från dem som 10-åring. Men de gav inga svar.

Människans ondska den är obegriplig och väldigt aktuell på alla fronter, många som lever i olika sorts krig och många krig är det helt tyst om. Blev så aktuellt detta efter Skavlans gäst i fredags som nu givit ut en bok om de 10 åren efter sin fångenskap men att då läsa om samma här som sker i det fördolda för det händer i den egna familjen är rent hemskt.

Här en intervju med honom: sverigesradio.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

  • Gamla Stan - Lite halvdåliga mobilbilder från en dag i Gamla Stan men de får duga tills jag laddat ned bilderna från min riktiga kamera. Så mysigt var det och tomt på f...
    4 timmar sedan
  • Lite var dag - Ja lite så, var dag när jag var själv så fixade jag med lite av varje, t ex gjorde nytt runt diskbänkens kanter med silicon, svårast var att ta bort det ga...
    11 månader sedan
  • Jag har flyttat! - Inte så långt bort, min nya adress är: http://engelsktporslin.blogspot.se/
    5 år sedan