fredag 17 juni 2016

Kvällsstund

med gott fika, maken började prenumerera på denna tidning lite på prov så där och jag tänkte väl att det var en riktig pensionärstidning:-), men nu har vi haft den i flera år och den är rolig att ha, massor att läsa i den, mycket historia och fakta, om Sverige och hela omvärlden, inget ämne glömt i denna tidning, tar tid att läsa den. I detta nummer står om idrott, vår första kvinnliga guldmedaljör som vann simhopp i OS Stockholm 1912, 17 år unga Greta Johansson. Hon for till Amerika sen, gifte sig med en kille som också deltog i OS här, Ernst Brandsten, född Andersson, Karlskoga men som redan utvandrat till USA. De båda byggde upp en mycket framgångsrik verksamhet inom simhopp på både herr-och damsida och ledde USA:s simhoppare under tre OS med dubbelsegrar i höga hopp. De blev ungefär lika gamla båda men eftersom han var äldre så blev hon änka en tid och hälsade på själv i Sverige och gratulerade Ulrika Knape när hon tog guld. Intressant och aldrig hört talas om detta, i USA är det paret Brandsten som ännu präglar simhopparnas stil och taktik.

Så finns annat intressant att läsa, Olle Olsson i Hagalund känner förstås alla till men jag hade inte riktigt tänkt på detta: att det enda som finns kvar är hans eget hus, jo det står ju där ensamt bland betongklossarna men att det fanns 300 fina hus här liknande det som han växte upp i och bodde i hela livet, som byggts av hantverkare från slutet av 1800-talet, tänk om fler bevarats och vårdats.

Rivningshysterin satte igång i detta område på 1960-talet och det skulle bli sådana där gråa mastodonthus istället, han protesterade och många med honom men dottern berättar att det hus Olle Olsson tänkt börja måla på morgonen kunde vara jämnat med marken på eftermiddagen. Han gjorde allt för att hinna bevara den idylliska miljön med sina färger och penslar. Det togs ingen hänsyn till invånarnas protester och han påpekade att i andra storstäder ute i Europa var man mer varsam om miljön och vackra hus. Vid hans tomtgräns upphörde rivningsraseriet oväntat och plötsligt och det hus som han bodde i hela livet är som sagt det enda kvar men då hade han dött innan den dagen när grävskoporna nått dit, 68 år gammal eller ung. Hans hjärta brast.
 Så här var det, även om detta är ett motiv från Bellmansro, men liknande de hus och verandor som fanns i Hagalund. Den här tavlan såldes för 1.5 miljoner sedan. Och så där blev det som nedan, mysiga grå stenklumpar i hela området ... idag är de svarta förstås, nästan ännu värre, vi får ändå vara glada att Gamla Stan bevarades, den skulle också styrka med en gång totalt var det tänkt.
Efter sådana här chockbilder behövs lite vackert och gott fika:

8 kommentarer:

  1. Har aldrig hört talas om den tidningen. Den ser lite småputtrigt gammaldags ut.
    Ja jösses, tänk att de smällde upp de där fula, fula betongklossarna. USCH. Vet inte hut de tänkte där alls.
    Fult som stryk. Inte konstigt att visa platser blir otrevliga när husen ser ut på det där sättet.
    Er fika ser desto bättre ut! Verkligen mysigt!!

    SvaraRadera
  2. Annika, ja precis, lite småputtrig:-) och faktiskt riktigt rolig och intressant, lite kul folk som skriver i den också och intressanta, väldigt mycket om övriga världen, resor eller historia och om svenskar man aldrig hört talas om som bott och verkat i andra världsdelar och sen finns en insändarsida, fast den orkar man inte alltid med, haha.
    Så synd att man förstörde stora villaområden, ja rent tragiskt och det är säkert inte hälsosamt att bo så här, miljön betyder mycket.
    Tack, fikat behövdes sen:-)

    SvaraRadera
  3. Det var väl Hjalmar Mehr och hans kompisar som var fast beslutna att riva och bygga nytt utan att ta hänsyn till det kulturella värdet. Fy skäms så här efteråt. Förstörde halva stadskärnan i Stockholm, gamla Klaras kvarter bl a. Vilket byggraseri. Almarna fick stå kvar i Kungsan pga folks ilska och inblandning. Man får gå hangripligt till väga ibland.

    SvaraRadera
  4. Nilla, ja så var det! Är tragiskt och också underligt att så mycket av Stockholms bebyggelse revs och att man ersatte många vackra hus som kunde renoveras med betonglådor. Svårt att förstå tankegången eller också fungerar det så här när människan får makt, slutar att lyssna.

    SvaraRadera
  5. Hade väl delvis med det s k Miljonprogrammet att göra. Det var nog som nu, bostadsbrist. Undrar hur det går med Slussen projektet. Har inte sett något om det den sista tiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nilla, ja det var väl så och blev mycket hastiga beslut och lika idag. Slussen läste jag om att det nu var klart, vi får väl se, man behövde ju inte göra sådana totalombyggnader, huvudsaken vore där att man kunde ta sig fram lite bättre utan att bli överkörd. Även vid Pampas Marina ska HSB bygga 1400 bostäder, med början där vid båtarna med 200, rusta upp hela det området vid Pampas som anses slitet, undrar hur det blir, kanske bra, bara de inte bygger svarta hus.

      Radera
  6. Vad härligt när man hittar någon tidning som verkligen passar en själv. Har naturligtvis aldrig hört talas om den, men den verkar intressant.
    Rivningshysterin är ett av de största misstag politikerna gjort och det finns mycket att välja mellan.
    Inte riktigt bra när ett land blir alltför rikt.
    Ha en trevlig weekend!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lena, ja riktigt bra och intressant är den, i det senaste numret står mycket om Vera Lynn, hela hennes liv, inte visste jag att hon lever, blir 100 nästa år och har otroligt mycket att berätta, hon säger bl.a. om andra världskriget: "om du inte upplevt det har du ingen aning om vad det var som hände. Det är därför det är så viktigt att skolorna lär barnen vad det handlade om. Så att vi aldrig aldrig ska glömma." Ja hon reste ju ut alldeles otroligt långt och mycket och såg vansinnet.
      Rivningshysterin förstörde så mycket vackert verkligen.
      Trevlig helg önskas dig också.

      Radera