tisdag 26 april 2016

År läggs till år

Sådant och mer tänker jag på nu i denna stund när jag skriver och tidigare under dagen. Först lite om material, att polyestern är så stor eller vad man ska kalla det, plagg efter plagg är tillverkat i det nu i vårmodet, känns inte alls fräscht och att inget var snyggt heller kan ju vara min smak och smaken är ju olika som tur är, men hemskt mycket fult såg jag i de vanliga kedjorna, ja ett och annat snyggt med för all del. Då tittade jag lite på material och både intressant och skrämmande att läsa:
http://www.sverigeskonsumenter.se/Stilmedveten/Kategorier/Fakta/materialskolan/, nyttig och upplysande läsning är det och jag tänker på att bomull har jag ofta, ull likaså, linne, någon tröja i kashmir har jag haft m.m. Men polyester, och i affärerna var det nu till 100% i toppar, klänningar, blusar, skjortor, byxor och mycket mer, sådant man har närmast kroppen. I foder och även yttertyg finns det ofta och även om det är en dunjacka till högt pris så är fodret i polyester, men detta var nytt tror jag.

När det gäller lin så minns jag hur pappa berättade om min farmor, farfar valde ut en linteg eller flera, linfröna såddes i slutet av maj, sedan när det kommit upp 10 centimeter så rensades allt ogräs bort för hand och där var barnen med i det tidsödande arbetet. Efter det växte linet och jag ser i Södermanland där vännerna har sin lantgård fantastiska blå åkrar med det även idag, är så otroligt vackert i solsken.

På sensommaren skördas linet, det ska sen bindas, sedan rötning, hårdtorkas därefter, linbråkardagen kommer, det häcklas efter den, det ska spinnas till lingarn och sedan vävas. Till något vackert eller till något nödvändigt som förstås också kunde vara vackert, roligt att ha kvar en vacker duk med flätade fransar i linet som farmor gjort:
Idag sedan såg vi containern nedanför vår balkong, under oss har en fin man bott i alla år och vi har trampat på hans tak i lika många år, men inte mer. Kändes lite konstigt, vi såg när ambulansen hämtade honom förut och man kan ju inte riktigt veta hur det går. Nu läggs mycket där för inget får vi ta med oss och jag tänkte förstås på när vi gick igenom allt i mitt föräldrahem, det är väldigt både konstigt och tungt, den ene dör först av föräldrarna men då finns allting kvar men sedan när mamma gick bort som vi säger i Sverige, tycker bättre om det engelska gått före, för gå bort, konstigt uttryck vi har för döden tycker jag, då skulle allt plockas bort, minns jag var där en dag själv och maken i sommarhuset, jag fortsatte hela natten, fann alla mina teckningar, små brev jag skrivit när jag låg på sjukhus som 7-åring, (på den tiden fick inte föräldrarna vara med, vissa saker har blivit bättre), jag hittade små prydnadssaker jag sparat pengar till som liten och sen köpt något till mamma i julklapp.

Jag somnade en stund i gryningen. Ja sen kom mina två bröder och vi fortsatte och inte kunde jag då ana att snart skulle en av dem också "gå bort" helt hastigt. Och det kändes så oerhört konstigt och sorgligt att ett syskon dog, om föräldrarna förstår man mer att det är livets gång, även om det är en väldig saknad, men åldrandet pågår och man vet ju på något sätt.
Vår bror ville gärna  ha några minnen som betytt mycket speciellt för honom, det var inga som helst problem med den uppdelningen, men det var inget han heller fick ta med sig den dagen sedan. Det tänker jag på ibland om de betydde något för någon annan eller las så här de med:
Och nu är allt redan borta, den lyftes iväg imorse på en lastbil

2 kommentarer:

  1. Polyester ja, ogillar starkt.
    Funkar inte hos mig heller på sommaren, det blitt så urbota äckligt i ett fuktigt och hett klimat.
    Nej, fram för bomull på sommaren.
    Lin är verkligen fint, men skrynklar för lätt :-)
    Linblommor vackra, vackra. OCH färgen ... mmm!!

    Ja, så sorgligt och konstigt att rensa ur sitt föräldrahem.
    Usch, jag förstår att det känns så så UNDERLIGT.

    SvaraRadera
  2. Annika, så konstigt att det kommit tillbaka, i tonårskläder med, lättskött kanske men inte snygg heller tycker jag och visst, alldeles för klibbigt. Bomull är skönt, haft lin i skjortblusar, hjälp vad skrynkliga de blir men skönt tyg, fint i byxor. Och ibland inblandat då går det bra.

    Ja det är en underlig känsla, det måste ju gå rätt fort också så efteråt tänker man på det. Såg här att hans söner kom och nu är det klart. Känns sorgligt att inte se honom mer.

    SvaraRadera