torsdag 21 januari 2016

Mycket pysslande

Det är det när man tänker gå i pension och haft statlig-, kommunal-, landstings- och även privat tjänst. Inget man direkt valt, universitetssjukhuset jag anställdes på först som ung var statligt, jag läste biomedicinsk laboratorievetenskap i tre år efter gymnasiet och var bara 21 år vid min första anställning på sjukhuset, ja innan hade jag sommarjobbat från gymnasiet med försäljning på Åhléns med kläder flera somrar, en annan sommar var jag anställd på fotoavdelningen o.s.v. Har ingen aning om det är med i underlaget. Men i alla fall arbetade jag inom spännande områden som klinisk immunologi och transplantationsimmunologi i tio år och studerade vidare jämte min heltidstjänst då och då under de åren, läste medicinkurser och ett annat år utbildade jag mig till programmerare på universitet.
Sedan efter exakt tio år flyttade jag och började redan dagen efter flytt till Stockholm på ett universitetssjukhus här inom immunologi. Det var då landsting. Både det jag arbetat på i tio år och detta var statliga innan men förändrades nu. Och det var tufft med ingen paus, allt löpte i varann och man gör lite så som ung, stora krav både från en själv och från andra.

Jag fick nu beskedet igår att "de" hade gjort sådana överenskommelser vid övergången från statligt till landsting att vi inte får ut någon tjänstepension alls för den statliga tiden förrän från 28 års ålder och att man då måste varit kvar i det statliga minst tre år till, hann flytta precis innan. Så där fattades något för mig så jag får ingenting. Ja sju år gick ändå bort. Tänker på att de där tio åren arbetade jag väldigt mycket, var chef, hade övertid, inga småbarn som många, den enda tror jag. Tio år "försvann". Undrar vart de pengarna tog vägen. Det måste blivit stora summor om man lägger ihop för samtliga. Det skulle ju vara så politiskt korrekt då på 70-talet, hmm, kanske fallskärmarna behövde fyllas på... Allmän pension beräknas förstås, det är livsinkomsten numera som är underlag till den men underligt är det och får kolla upp att den här tiden är med där i alla fall.

Sedan från landsting och kommun ska det fungera, hoppas jag, men har ett år privat anställning däremellan, så får se vad som är med. Ja det får jag kolla upp vartefter, trodde inte det var så mycket man måste göra på egen hand. Maken hade inom undervisning även han statlig tjänst när vi kom till Stockholm, fick begära utredning om det och fick rätt ersättning, men han är fem år äldre och fick ihop det efter 28 år om det ens är samma villkor. Svårt att veta. Han trodde det var lätt som en plätt att fixa till så han stod bara och gapade när jag berättade vad de sa. Alla var väldigt trevliga att prata med och det är klart, de ska ge service och reda ut begreppen, så rätt personer hade valts till det. Och dessutom har de inget med besluten att göra, bra att tänka på så man är lika trevlig själv:-).

Nu återstår en del, tur jag har sparat alla anställningspapper, man glömmer ju själv nästan, i alla fall alla datum exakt. Och jag är duktig på att rensa ut. Ja och jag ska skynda mig om jag vill få ut pensionen till födelsedagen, jag tänkte då inte börja med det här förrän nu vid årsskiftet men det tar alltså lite tid.

Sen gör man lite summering av hela arbetslivet och jag läste ju medicin på KI igen vid 50 fyllda och tog en sväng på KTH också och det var väldigt stimulerande på alla sätt. Ett lyft, både att se bakåt allt jag arbetat med och framåt med all utveckling som skett. Och se ett samband. Men nu är jag klar med den biten, tror jag...undrar om jag skulle hitta på något annat nu, något spännande och intressant förutom att njuta av alla pengar som väller in;-).
Om man samlar tråkiga papper i en fin mapp blir de lite roligare:-), har alltid gillat fina pennor och block.

2 kommentarer:

  1. Ett projekt. Tur att du har alla papper i behåll. Då kan du verkligen redovisa. KLART man ska ha den pension man SKA ha. Fattas fasiken bara.
    Ja, vad ska du ägna dig åt sen? Tror du kommer att hitta på en massa kul. Åka till Anna oftare etc!

    SvaraRadera
  2. Annika, väldigt mycket underligheter, men bra att veta ändå vad som bestämts över våra huvuden, och det är rätt mycket konstigt. Skönt när det är klart. Ja får se, ibland skulle jag vilja göra något helt annat, blir kanske något ideellt ändå, om inte sjukhusen börjar kalla tillbaka alla som gått i pension som lärarna blir idag, makens äldsta kollega är 76 år! Själv fyller han 70 och arbetar fortfarande, han skulle inte arbeta så mycket denna termin är det sagt men redan har det lagts på mer. Märker att han blir trött. Det fattas nu hundratusen lärare i landet. Och ja, till Anna kan jag resa då och då:-)

    SvaraRadera