fredag 22 januari 2016

Lite mer,

funderingar om förra inlägget om pensioner. Åldern de satte med 28 år, det drabbade unga och med studielån för tre år som skulle betalas tillbaka, sedan tog vi en Master så det blev ett år till för oss som blev biomedicinska analytiker, ett yrke med legitimation. På den tiden när vi var unga fanns laboratoriebiträden och de var ofta lite äldre när de kom ut i arbetslivet, födde barn först som sedan lämnades på dagis, de drabbades inte av någon åldersgräns när det gäller den övergången stat-landsting och dessutom längre fram fick de alla erbjudanden att utbilda sig till undersköterskor med bibehållen lön, undersköterska för laboratorium eller sjukvårdsavdelning. Allt gratis, så deras fackförbund Kommunal har allt gjort en hel del för sina medlemmar, inte bara haft suspekta partyn som omtalas i dagarna, tråkigt hur pamparna lever men det är nog rätt lika i alla sammanhang. Men konstigt hur det resonerades att det var vi unga välutbildade med studieskulder som skulle offras i det där pensionssammanhanget.

Universitetsstudier är tveksamt om det lönar sig och vårt fackförbund, vi tillhörde samma som sjuksköterskorna, gjorde inte mycket för oss. Löneskillnaderna var inte stora heller och med tanke på lån och tid för studieåren så är det tveksamt om det blir någon skillnad. Vi möttes ofta av avundsjuka från undersköterskorna för att vi hade högre lön men det stod ju alla fritt att lägga de här åren på studier själva och betala för sig. Dessutom hade vi ansvar för både vårt eget arbete och deras arbete inför domstol om något medicinskt misstag skedde. Läkarna har sitt men stod inte på något sätt bakom en BMA. Det kunde ju vara någon idé eller metod som skulle utföras som de hittat på men då var BMAn ensam ansvarig som utförde den. Både för den och om undersköterskor t.ex. assisterade och gjorde lösningar, eller att någon ingenjör var involverad, var något fel fick BMAn ta det ansvaret också. Jag är glad att jag inte varit drabbad någonsin under 40 år men det har krävt väldig närvaro, skärpa, stenkoll, utbilda och veta exakt vad som ingår i mandatet för var och en och mycket stress naturligtvis. Väldigt mycket stress i ett hetsigt tempo och jag var bra på att hantera det. Tyckte arbetet var så roligt och intressant, väldigt stimulerande så det kompenserade annat och tråkigt finns inte på kartan, det hinner ingen ha. Så arbetstiden svischar väldigt snabbt iväg, det var när hemarbetet tog vid som man kände hur trött man var. Och innan det var klart så följde alldeles för lite sömn. I många år. Träning var svårt att hinna med men gick under en tid en gång i veckan på lunchen istället för att äta på behandling för onda leder, rygg, nacke, armar, det hjälpte för stunden. Och blev väldigt slimmad på kuppen:-). Ja det var ofta lite si och så med tid för att äta på arbetet.

Väldigt få misstag sker inom laboratorieverksamhet, man har så mycket extrakoll på alla analyser, och precis allt signeras av ansvarig och hela kedjan kan alltid följas, från den som tagit emot provet eller organet/organdelar och vidare hela vägen till resultatet. En väninna som hälsade på sa att hon hellre dog än hade ett sådant jobb men det är intressant, haha.

 Man utbildar sig inte direkt för pengarna, idag kanske det är annorlunda, jag menar det gör man idag kanske och väljer då något annat, men av intresse, att arbetet var intressant och att man kunde göra skillnad på många sätt, ställa diagnoser, utföra riktigt detektivarbete och rädda liv med rätt behandling. Eller snabbt se att här var det bråttom med en akutinsats och slå larm. Och så all forskning och utveckling av metoder. Transplantationer, att ha jour och störta in för att analysera organ och celler, givare och mottagare, en läkare är inte ens närvarande i detta, det har varit pga av brist på utbildade, så en storstad kan få "serva" en annan storstad på länk om det behövs konsultation.

Här på Huddinge sjukhus gjordes Sveriges första levertransplantation 1984, dessförinnan Sveriges första benmärgstransplantation 1976, den forskningen utvecklades oerhört här, njurdito var redan rutin. Mycket spännande teknik och att man arbetar med likasinnade. Hade jag valt idag tror jag dock att det blivit KTH för hela slanten, civilingenjör med medicinsk inriktning eller kanske pilot:-). Fast kanske läkare, livet kom emellan så jag läste medicinprogrammet först vid 50 fyllda och det gick så oerhört bra, så visst fanns tankarna där då, har nytta av all teori förstås i alla sammanhang som är livet, det gav mycket kött på benen till allt det andra.

Det lite lustiga i sammanhanget eller vad man skall kalla det är att alla har samma lön oavsett vad man arbetar med och oavsett om man höjt sin kompetens som också krävs för specialområden. Och arbetsbelastningen kan vara skiftande, inom klinisk kemi t.ex. görs och körs omkring tusen skilda typer av analyser som alla BMA måste ha kompetens för att växla mellan och det är både finlir manuellt och high tech på ett oerhört stort antal patienter. Ja svårt att bedöma svårighetsgrader egentligen men ansvaret skiftar i alla fall och skulle premieras.

Samma lön är väl någon sorts socialist-kommunism som finns, en kvarleva. Läkare däremot har väldigt skiftande löner. Det är inte så att man alltid kan välja heller utan man blir handplockad till det ena mer avancerade än det andra, även till rena läkarområden och det ger inte högre lön men mera stress att hinna med. Ens ansvarsområden fylls på efter kompetens och det är väldigt svårt att säga nej, inte ens att ifrågasätta för är det läkaruppgifter får man dispens. Och en klapp på axeln att man är så vansinnigt begåvad och att de inte har någon annan, är brist på personal, men ansvarsfrågan ligger då återigen enbart på BMAn. Synd att vi inte kan göra detsamma, lyfta över en del av vårt arbete till läkarna för jag lovar att inte EN kan få igång apparatur och annat avancerat som krävs innan analysarbetet och förstås inte själva analyserandet heller, allt skulle stå still och det är lite märkligt i sig när dessa läkare har valt detta område vid sin specialisering. Lika när man ber dem ta en titt i mikroskopet, ja har man gjort det en gång gör man inte om det:-).

Det rimmar dåligt med lönen, man är ju alltid mer skyddad med högre lön, får lite andrum om något skulle hända. En klinikchef gick till mitt fack och ville förhandla för mig, kanske att jag skulle kunna få ett par tusen extra i månaden, arbetsbeskrivningen som han påtalade skilde sig ju oerhört från person till person men han blev väl i princip utslängd. Han försökte i alla fall och det fick han credit för av mig:-). Att ha en chefstjänst ger lite mer lön men mest mer jobb, när någon kollega inte orkar mer, analysinstrumenten krånglar, sådant sker varje dag, ja alltid något och proverna är akuta och dagen slut, då ser man att det inte är någon idé att kräva omkörning långt in på kvällstimmarna av den kollegan utan man gör det själv, ja ungefär så, det har blivit svårt att rekrytera till dessa tjänster. Vet man hur det är så tackar man bestämt nej nästa gång vid anmodan att söka.

Idag är det färre ansökningar till universiteten här och jag kan förstå det, många fler utbildade behövs, lärare t.ex. blir det en enorm brist på och väldigt många som går den utbildningen slutför den aldrig. De som slutför arbetar ofta inom något annat sedan. Sjuksköterskor, biomedicinska analytiker, socionomer är bristyrken och läkare också. Även på KS hyrs stafettläkare in och det har aldrig hänt förut. Och det på akuten, kan ju bli väldigt rörigt och stressen ökar än mer. Värst är det för svårt sjuka barn som drabbas och även gamla.

När man intervjuat flyktingar som anlänt har de inte direkt uttalat att de vill arbeta i sådana yrken, nej de ska iväg till Lund, Göteborg, Stockholm och läsa IT eller något börsrelaterat som de tänker sig en framtid inom, ja männen, kvinnorna ska kanske vara hemma, under tiden ringer man in Sveriges pensionärer och nu ska man ta rätt på lärare som arbetar inom andra yrken och försöka få in dem i skolorna. Makens äldsta kollega är 76 år! Ja vi får se hur det kommer att utveckla sig, det är mycket som brister i detta land numera. Det stod i dagens Svd näringsliv att vi stressar mest av alla i Norden och i jämförelse med många fler länder, folk kan inte koppla av längre. Och det är mycket som ligger bakom, bara att hitta ett boende i något så när hyfsade kvarter är nästan orealistiskt med de priser som är i Stockholm och här bor ju de flesta och i övriga storstadsområden och fler blir vi.

Ja det var lite av den yrkesdelen, maken räknar ihop pensionen och tänker på vårt blivande lyxliv:-), jag tror det blir bra, är en fena på ekonomi och planering, och vi har båda koll, och jag är generös också, och det är en väldigt bra egenskap, testa får ni se!

2 kommentarer:

  1. Det lönar sej inte att utbilda sej, vare sej det gäller lön, pension eller arbetsbörda inom nåt område som har med människor att göra. Men kanske när det gäller karma eller nästa liv, vem vet :) det är en kultur detta med att kvinnor har jobb som kräver att de är helgon. Hoppas dagens tjejer inte går på den myten.

    Ja, facket har varit bra för en del. Och nu har de en syndabock redo, en kvinna såklart.

    SvaraRadera
  2. Anna, nej det gör inte det, allt inom vård eller omhändertagande eller att utbilda är olönsamt. Mycket lönsammare att sitta på banken och knappa in lite siffror. Och inom alla de först nämnda områdena krävs så mycket mer utbildning och kompetens. Vi får ju vara glada att människor fortfarande väljer de yrkena.
    Fackföreningarna har nog varit bra och särskilt för dem som stimmat mer, haft den tiden och varit många tillsammans.
    Nu ska Karolinska Huddinge betala en miljon i vite för att akuten är så ansträngd så att patienter får ligga där i mer än 8 timmar vilket är någons sorts gräns, sen får de "övernatta" och man behöver ju inte höra till de där 2% i bästa begåvning för att fatta att personalen har det än mer fruktansvärt och vad hjälper det att betala en miljon? Och vad ska man göra om det inte finns utbildad personal? Plocka in dem från gatan att operera? Så situationen hetsar de redan utmattade och de får ju aldrig höra något positivt för allt slit. En väldigt okänd värld för flertalet.

    SvaraRadera