fredag 18 december 2015

Årets adventskalender

Nu när man ser avsnitt efter avsnitt blir man både påmind om sådant man hört berättas och annat som man vill veta mer om och runt omkring. Att barnauktioner förekom så sent som för mindre än hundra år sedan t.ex. Och då ser jag att flera föreläsningar varit nyligen som: min farfar såldes på auktion. Och läser om mannen som uppfann Karlssons klister, ja han blev också såld, ensam i Norrland och hade turen att komma till en vänlig familj i Södertälje där han visserligen fick arbeta hårt i deras bageri men de var inte elaka. Och där fick han idéer om klister när han höll på med klistriga degar:-), så intressant det är! Och Tomas Ledins farfar såldes på torget i Härnösand, och Tomas själv som är så vansinnigt rik idag. HÄR står om Axel Karlsson, roligt att veta mer, detta hade jag aldrig hört förut.

Nödbostäderna som var med i ett avsnitt var ju inte heller så länge sedan, det blev ju tuffare i staden, där inget kunde odlas för egen del, än på landet, men de som inget ägde där heller hade det svårt. Det byggdes 2500 nödbostadshus i Stockholm mellan åren 1917 - 1924 och det var vid samma tid som barnauktioner förbjöds. Det finns två kvar, Cedersdalsgatans hus vid Vanadislunden och kvarteret Bergsryggen i Ulvsunda. Det byggdes nödbostäder i flera städer förstås, inte bara i vår huvudstad.

Min mamma föddes 1920 så jag tänkte verkligen bakåt. Hon och lillasystern växte upp i en stad, bodde fint och fick studera tack vare farmor och farfar (farfar hade de en en kort tid till) som tog hand om dem. Båda föräldrarna dog 24 år och 28 år, min mormor och morfar, min mormor blev sjuk i samband med min mamma lillasysters födelse och dog efter ett år, om det var lunginflammation eller någon annan lungsjukdom kanske och då fanns ingen bot.
Mamma fyllde fyra år samma dag och hade innan gått med sin pappa för att välja ut en dockservis (den har jag kvar) i födelsedagspresent. Tre månader senare dog även han i samma sjukdom. Mamma var med på bådas begravning och fick säga adjö till dem i den öppna kistan. Är tveksam till om det var lämpligt men hon förstod då att de aldrig skulle komma tillbaka. Är tveksam till den upplevelsen också för en fyra-åring. Hon berättade mycket om den tiden efter sedan, hur hon drömde och hur rädd hon var att farmor skulle dö och så fort farmodern somnade lyfte hon ögonlocken på henne. Hon hade ju sett de slutna ögonen på sina unga föräldrar. Farmodern hade ett oändligt tålamod och var underbar med dem så de hade det bra trots allt. Farfar fick en hjärtinfarkt som han inte klarade strax efter.

Hennes egen pappa hade haft det stressigt med två små flickor och en sjuk hustru, han hade tjänst som ingenjör vid BJ ett enskilt järnvägsbolag med byggen av stora järnvägsprojekt i Sverige och det som senare ingick i SJ som också fanns vid samma tid. Men började bli trött, få hosta och det gick snabbt, tre månader efter sin hustru var han död. Mamma minns att han cyklade hem i ur och skur den här sista tiden mamman ännu fanns där för att titta till dem, de små och hustrun som var sjuk, på lunchen och sen tillbaka och var blöt och inte hann byta, sånt minns en fyra-åring. Ingen visste väl då hur svårt det skulle bli, det finns väl alltid hopp att det ska tillfrisknas och farmor och farfar ägde ett hotell och hade fullt upp där.

Och min pappa växte upp på en bondgård med sju syskon och duktiga föräldrar, han beundrade sin mamma väldigt och hon hade så fint berättas det med en riktig drömträdgård och alla barnen gick i skola och enligt pappa så var allt bra. De var fyra flickor och fyra pojkar och fick lära sig mycket hemma. Och föräldrarna hade ju som ett företag med en gård och hjälptes åt med allt och barnen gjorde detsamma. Enligt pappa var han och syskonen aldrig sjuka heller, ja han borde ju kommit ihåg det tycker jag i annat fall. Alla syskonen blev runt 90 år utom den yngste som drabbades av en aortaaneurysm och då var fembarnsfar. Det minns jag, var i småsyskonens ålder då.

Tänkte jag ska plocka fram lite foton från deras tid, kanske fota av några. Pappa hade förutom intresset för djur och hästar, väldigt duktig med dem berättades det, ett stort intresse för fotografering och gick en kurs i foto och hela den har jag och den är väldigt intressant och avancerad. Pappa har dokumenterat otroligt mycket och gjorde en tenta ja flera men en för slutproven, skickade in uppgifter som utförts och mycket var tekniskt invecklat och det var ju svårare förr, det mesta idag behöver vi inte tänka på med kameran, men då var allt manuellt. Han arbetade med detta också hela livet även om han hade ett annat yrke på heltid. Kul tycker jag som själv gick en fotokurs i Uppsala som ung. Och intresset har gått i arv till Anna.
Här är det populära lägenheter idag, Cedersdalsgatans hus, de små lägenheterna är ihopslagna till något större. Lägenheterna på Bergsryggen är fortfarande små ettor, alltså ett rum och kök och populära även de. Nu ska jag fördjupa mig lite mer i 1900-talet och leta fram foton som sagt.

2 kommentarer:

  1. Men himmel så sorgligt. Med din mormor och morfar som dog så unga och lämnade två små barn. SÅ otroligt sorgligt.
    Förstår att det satte spår i de små barnen. OCH att de blev rädda för döden.

    De där med nödbostäderna i Sthlm var faktiskt nytt för mig, eller ngt jag har glömt bort. Tror att det alltid varit bostadsbrist i Sthlm, det känns så.
    Men tänk att bo så tätt på andra människor so med gjorde då. Visserligen, noll val, men ändå. Tufft.

    SvaraRadera
  2. Annika, ja det var bara så otroligt sorgligt och präglade dem mycket. De höll ihop hela livet de två systrarna fastän de bodde senare långt ifrån varandra men varje jul firade vi ihop, hur mycket snöstorm det än var på resorna och hela helgerna tillsammans sedan. Det var högtidsstunder när vi väntade på dem och jag älskade de jularna. Systern hade ett barn och han var som en bror till, jättefin kille. Pappas släkt var ju stor så de kom mer en dag i taget och det var roligt också.

    Intressant med nödbostäderna för jag såg dem vid Vanadislunden, det ser ut som rena landet och är jättefint, rena idyllen, intill är det höghus och storstad så jag frågade Anna som kan sitt Stockholm vad det var, om man kunde bo där och det kunde man, så jag fattade inte det här förrän nu i sommar och kul att det kom med i kalendern.

    SvaraRadera

  • Gamla Stan - Lite halvdåliga mobilbilder från en dag i Gamla Stan men de får duga tills jag laddat ned bilderna från min riktiga kamera. Så mysigt var det och tomt på f...
    4 timmar sedan
  • Lite var dag - Ja lite så, var dag när jag var själv så fixade jag med lite av varje, t ex gjorde nytt runt diskbänkens kanter med silicon, svårast var att ta bort det ga...
    11 månader sedan
  • Jag har flyttat! - Inte så långt bort, min nya adress är: http://engelsktporslin.blogspot.se/
    5 år sedan