måndag 16 november 2015

Gårdagen är förbi...

Saffransvåfflor och julmusik ja det blev det, plockade fram en bunt julskivor och vi lyssnade på allt ifrån Oh helga natt till irländsk julmusik (älskar det) och däremellan mycket om ljus, det behövs i dessa mörkertider.

Saffran från Lanzarote men odlad i ett annat land ser jag, ja det landet som har världens finaste saffran, Iran. Minns när min kompis och kollega kom hem därifrån och jag fick ett hekto:-), kunde dela med mig och det räckte i flera år, den var utsökt. Vi undrade hur hon fick med sig allt, hade sju resväskor på hemresan, fina tyger och annat till inredning och gardiner, presenter och mycket mer. Jo på Arlanda fanns inga väskor på bandet men de körde hem dem tror jag en vecka senare, allihop, troligen gick det till så att de inte ens var med på hennes plan. Men särskilt bekymrad var hon inte, hade varit med om värre.

Föräldrarna ville att hon skulle fly som ung flicka, så hon fick skydd i ett bra land, andra jag lärde känna inom jobbet sedan hade sett när deras syskon blev kidnappade och aldrig mer kom tillbaka, hon kom ensam som nybliven student till Arlanda och vidare till Stockholms central, det här var långt före mobiltelefonernas tid. Där på Stockholms central skulle hon boka en tågbiljett till Umeå men möjligen sa hon Åmeo och hon stod senare mitt i natten just där, i Åmål i Dalsland, inte så kul, nu skrattar hon dubbelvikt åt det men då var det jobbigt. Tänk er själva att komma till Teheran, säga att ni ska till nån liten bergsstad och hamna var som helst och inte kunna ett ord persiska. Ja så hemskt och synas också att man var helt annorlunda som blond och grönögd och inte höra hemma där på något vis. Ja hon gick mot en polisstation, någon visade vägen och hon fick övernatta på stationen.
Nästa dag kom hon fram till Umeå. Och på något sätt fanns ett boende och hon började snart på universitetet där och läste kemi, kunde flytande engelska och lärt sig en hel del svenska efter ett tag.

En trevlig norrländsk kille blev väldigt intresserad men hon avvaktade med karlar och flera år senare efter att ha kommit till Stockholm mötte hon en landsman och det blev giftermål och två söta döttrar.
Om jämlikhet: en sådan karl är nog inte helt vanlig bland svenska karlar ifråga om att dela jämlikt. En kväll undrade jag vad han höll på med, det var nattning på gång, den skötte han alltid med tandborstning och allt. Och, var noga så den yngsta inte skulle känna att hon fattade sämre, och att den äldre inte skulle tycka det var för barnsligt, så han läste en berättelse anpassad för den två år äldre systern och en annan för den yngre och så pratade han om berättelserna och de "diskuterade" och så sa han att de små liven var superduktiga. Om den äldre systern sa att den lilla fattade dåligt, ja så där som syskon håller på så ordnade han upp det pedagogiskt. Gör han så jämt undrade jag, ja varje kväll sa min kollega skrattande. Ja sedan lagade han ofta maten i hemmet också. Och tvättade och handlade, snickrade och byggde till och tog upp takfönster. Och jobbade. Det gjorde förstås hon också och en massa annat som alla kvinnor gör. Vi jobbar mycket övertid inom lab. och då visste hon att han tog hand om allt, hämtningar och matlagning.

En dag på jobbet, ja hon hade utbildat sig till biomedicinsk analytiker här, han hade en ganska långt gången läkarutbildning från annat land men tyckte det skulle dröja för länge att komma i tjänst här så han läste till sjuksköterska istället och specialiserade sig inom psykiatrin så småningom, lång parentes, men i alla fall tyckte jag att det var han som kom och såg ut som en dränkt katt. Jo det var det, han såg att det regnade så förfärligt så han tog cykeln till sjukhuset (rätt lång cykelväg) med en regnkappa till sin älskade, vi skulle sluta sent. Varför bad du honom inte att komma in? Nej han såg ju så gräslig ut sa hon:-), haha.

Ja intressant är det att jobba på ett jättestort universitetssjukhus och möta människor från många länder, från krigsdrabbade kom de och andra kom frivilligt, arabiska prinsar och andra araber, en rysk prinsessa, (enligt egen utsago i släktleden bakåt), folk från många forna östländer, från Sydamerika, från Afrika, från USA, från Indien, från Kina och från olika europeiska länder och även de nordiska, Danmark, Norge, Finland och Island, ja från alla dem har jag haft arbetskamrater i Uppsala, i Stockholm och till Visby lasarett som blev utökat om somrarna kom en del utom Sverige, alla har vi en historia och vi är rätt lika. Ibland kan jag tycka att som t.ex. den arabiske prinsen visade mycket mer empati för en svårt sjuk när besked gavs och bemötandet är särskilt viktigt än hans svenska kollegor gjorde, var en erfarenhet det också. Och inte hade Sverige slängt ut pengar heller på utbildning, den hade hans familj betalat i England för honom. Här blev han specialistläkare inom sitt område. Och han var väldigt rolig att arbeta med, respekterade kvinnor oerhört och hade en ljuvligt söt liten dotter som var väldigt kavat och rolig. Och många går vidare, till andra sjukhus här eller flyttar ut i Europa eller USA. Och så kommer nya. De som får riktiga topptjänster stannar oftast, då tänker jag främst på läkarna.

Olika religioner representerade de, många firade sina högtider, andra tog lättare på dem, en del bad i omklädningsrummen på sina raster åt rätt håll, det hände flera gånger att någon i personalen dog alldeles för ung, svenskar, både kvinnliga och manliga kollegor, som drabbades av något allvarligt och inte gick att rädda, då hade vi en tyst minut och klinikchefen eller ställföreträdande fick panik, för vad säger man? Kanske läser en meningslös dikt? Och inte ett ord till oss sen, var alldeles kallt och stumt. Sånt kunde de från andra nationaliteter hantera på ett annat sätt, vara stöd och kunde tackla människor i sorg. Med värme. Och visade själva saknad och empati. Och var en tillgång på begravningarna sedan för både arbetskamrater och berörda familjer.

Detta väckte visst många tankar. Tror det var saffran:-)

8 kommentarer:

  1. Ja, nu behövs verkligen ljus i dessa mörkertider, på alla plan.
    Brassa på med ljus och värme, det behövs nu.
    Förstår att du möter många, intressanta öden på jobbet. Ja, tänk att komma till Åmål när man ska till Umeå. Snopet.

    SvaraRadera
  2. Annika, ja det behövs mycket ljus, det värmer i mörkret. Och väldigt lärorikt att möta människor från andra länder och se att de är alldeles normala:-), ja ofta mer normala än svenskar tycker jag ibland för det finns en hel del original i sjukhusvärlden måste jag säga;-), det finns förstås fantastiska människor som både är otroligt begåvade och skickliga och så har ett stort människointresse och gör allt för att hjälpa och är helt beundransvärda men det finns annat också;-). Ja så snopet att hamna där, vi bara undrade men hon sa att det var väl hennes eget fel när hon uttalade fel. Det gick bra i alla fall och hon hade det bra i Umeå men längtade till Stockholm, jag kan förstå det.

    SvaraRadera
  3. Tänk så man kan komma på att tänka på saker och ting bara utifrån ett ord eller begrepp. :)
    Kan tänka mig att du stöter på många intressanta människor och deras livsöden genom ditt arbete.
    Saffransvåfflor låter intressant och gott.

    SvaraRadera
  4. Anne-Marie, ja faktiskt kom mycket tankar och tänker på att så många olika människor jag möter, det blir självklart på något sätt och vi lär oss alla mycket. När jag var yngre och det gällde övriga kollegor också så frågade vi väldigt lite, vi visste ju mindre om omvärlden och var säkert mer naiva så vi bara jobbade på. Idag har vi bättre dialog och vi kan ju se att saker vi upplevt här varit precis likadana på andra sidan jorden, då tänker jag på positiva barndomsupplevelser, uppväxt och skolor t.ex. Sedan att de förut berättade så lite var nog rädsla och att vi fattade dåligt, många var ju formade av den och kunde inte riktigt lita på hur det skulle bli här. Idag är det lite annorlunda.
    Våfflorna blev bra, gott med saffran i.

    SvaraRadera
  5. Jag har Ikeas våfflor i frysen. Smakar lite som papper men de duger :)

    SvaraRadera
  6. Anna, jag har inte sett våffeljärn hos er och de är lite bökiga att ta med:-) och så det där med det elektriska, fast har tänkt på det:-). Blir ju inte detsamma med Ikeas pappersvåfflor och jag tänkte på när jag gjorde dem nu att det finns mix, är ju lite kul när det är lätt som en plätt att göra smeten själv:-)

    SvaraRadera
  7. Ja, jämställdhet ja. Vi vill gärna slå oss på bröstet och skryta om det :) Att vi är bäst i världen. Det kanske vi är på många plan, men jag hör många som inte mår bra. Jämställdhet ska ibland bara handla om att vi alla ska ha möjlighet att jobba. Det har vi, tack vare förskolor. Men sen då? Kvinnan ska försörja sig själv och inte förlita sig på nån man, inte ens hennes egen! Jag läser om kvinnor som tjänar mycket mindre än sina män, men som ändå "betalar lika mycket i hemmet" och det mesta för barnen som de har gemensamt. Därmed har hon mindre pengar att spendera på kläder etc till sig själv medan mannen går ut och äter (lämnar kvinnan kvar hemma för att hon har ju inga pengar att spendera), köper lyxvaror och reser. PÅ allvar. Sedna när det är dags för föräldraledighet är det kvinnan som tar det största ansvaret och lever då på mammapengen som är så liten. Återigen utan att mannen bidrar pengar till henne alls, trots att det är hon som får ta smällen med pengabortfall. Då har vi inte ens börjat prata om vem som tar hand om matlagning, hämtning, helger etc...
    Tragiskt alltså. Separerad ekonomi fattar jag inte alls när man lever som en familj. Visst ska man som kvinna kunna försörja sig själv - om man vill. Samtidigt har hon (eller i vår familj, mannen ;)) ett jobb med barnen och hemmet. Jämställdhet är svårt!

    SvaraRadera
  8. Trillingnöten, det där med jämställdhet är rätt knepigt, många svenska män är nog inte så jämställda fast det finns goda undantag förstås. Kvinnorna har verkligen det största ansvaret för familjens logistik och till det ofta lång resväg till jobbet med kommunala färdmedel, mannen tar bilen, ett jobb som är ansvarsfullt och oftast med lägre lön än den manliga kollegan och till det ett heltidsjobb till hemma på kvällen.

    På resande fot blir jag förundrad faktiskt, på flygplatsen ser kvinnan någon liten sak till sig själv, mannen, nejnej, nya datorn jag ska ha själv var så dyr och bilen var också dyr, hon lägger tillbaka utan ett ord. Tror många kvinnor döljer massor, inget de pratar om utan låtsas att allt är bra.

    När jag är ute med kollegor så ringer de 20 ggr minst till karlen, har aldrig riktigt fattat det eller om vad. De ska inte hämta eller så. De berättar att jag blir hämtad vid stationen av min karl, då säger deras, hon är väl väldigt snygg, de kan inte tänka sig någon annan orsak att visa omtänksamhet till sin kvinna och det är inte skämt heller. Ja det är jag förvånad över, att de inte skulle kunna avbryta sitt vad det nu är och åka och hämta sin kvinna i mörkret vid en station när man har en lång bit kvar att gå hem.

    Hon som hamnade i Åmål har det mer som jag, hon har sagt på ett ungefär när hon är hemma så han har teet färdigt:-)

    SvaraRadera