söndag 1 november 2015

Eternal light

Tror vi såg det eviga ljuset, det var en himmelskt vacker konsert vi bevistade ikväll.
Howard Goodall´s requiem framfördes av tre fantastiska solister: Hillevi Martinpelto, sopran, Krister St. Hill, baryton, Peter Nyqvist, tenor och Botkyrka Kammarkör under ledning av Erika Alfredsson Bohlin och en fantastisk orkester dessutom, jätteskickliga alla och solisterna sjöng alldeles otroligt vackert. Länge sedan jag hörde något så suveränt framfört och vackert, såg annonsen med Krister St. Hills namn och minns att han sjunger ju fantastiskt så vi planerade in detta. Det var en stor upplevelse och en så vacker kväll.

Lite strofer från olika stycken:
"Close now thine eyes and rest secure;
Thy soul is safe enough"

"I have to believe that you still exist
Somewhere,
That you still watch me
Sometimes,
That you still love me
Somehow,
I have to believe that life has a meaning
Somehow,
That I am useful here
Sometimes,
That I make small diff´rences
Somewhere"

"Do not stand at my grave and weep
I am not there, I do not sleep.
I am a thousand winds with blow,
I am the softly falling snow,
I am the gentle show´rs of rain
I am the fields of ripening grain.
I am in the morning hush,
I am in the graceful rush of faroff birds in circling flight,
I am the starshine of the night.
I am in ev´ry flower that blooms
I am in still and empty rooms,
I am the child that yearns to sing:
I am in each lovely thing.
Do not stand at my grave and cry,
I am not there, I did not die"

Så sjöng de alla om Flanderns fält, det första världskriget...

"På Flanderns fält står vallmon i blom,
mellan korsen, i rad på rad.
De visar vår viloplats.
I skyn flyger lärkorna ännu tappert sjungande
knappt hörbart bland kanonerna nedanför.
Vi är de döda.

För några korta dagar sedan levde vi,
kände gryningen, såg solnedgångens glöd,
älskade och blev älskade,
och nu ligger vi på Flanderns fält."

Och vi vet alla som lever att det blev ett andra världskrig. Kan det hända igen?
Jag tar ändå med mig känslan av frid denna kväll när jag går ut från kyrkan med det brustna korset som håller ihop...

2 kommentarer:

  1. Så vackert, och så härligt det måste ha varit att sitta där och lyssna till det vackra. JAG hade gärna varit med också . Förstår att det ingav frid. Korset är vackert också, talande.

    SvaraRadera
  2. Annika, ja så otroligt vackert de sjöng de tre solisterna, ja kören med, men solisternas röster omgav hela rummet utan mikrofoner, det var alldeles otroligt vackert, jag bär det med mig idag, inte alltid det är så. Ja korset är talande verkligen.

    SvaraRadera

  • Gamla Stan - Lite halvdåliga mobilbilder från en dag i Gamla Stan men de får duga tills jag laddat ned bilderna från min riktiga kamera. Så mysigt var det och tomt på f...
    1 timme sedan
  • Lite var dag - Ja lite så, var dag när jag var själv så fixade jag med lite av varje, t ex gjorde nytt runt diskbänkens kanter med silicon, svårast var att ta bort det ga...
    11 månader sedan
  • Jag har flyttat! - Inte så långt bort, min nya adress är: http://engelsktporslin.blogspot.se/
    5 år sedan