lördag 30 november 2013

Goda saffransmuffins

Precis färdiga innan Downton Abbey så de kunde avnjutas med en kopp apelsinte till det. Saffran, russin, pecannötter och lite lingon i varje gjorde susen och en aning "snö" på det:
 Och hela hemmet står redo för december, är ju helt underbart och nu njuter vi bara.

Monicas husmorstips:-)

Lägg gärna några nejlikor i dammsugarpåsen så här i adventstid, ja förresten alla tider, så får du en fräsch doft. Tillägger för säkerhets skull, inte hela apelsinen, det är bara en illustration:-):
Så var mattor skakade och luftade, allt dammat och dammsuget, så skönt! Sen vidtog ett litet men naggande gott bak.

14:57

Korta dagar och idag går solen ned den tiden, där jag bor. Inte förrän om en månad, årets sista dag, 31 december har det ändrats med en ynka minut, 14:58, fast då är dagen ändå kortare för solens uppgång är senare. Så för att se framåt en bit kommer inte en dag med samma dagsljus som 30 november förrän 11 januari. Det är något att se fram emot:-). Vintersolståndet infaller i år den 21 december klockan 18:11. Men den 20 december är årets kortaste dag, 6 timmar och 5 minuter. Sedan är det snart midsommar igen:

fredag 29 november 2013

Monicas pysselhörna del 2

Egentligen skulle vi städa men det här paret tog sin tid och sen var det "Spåret" och "Skavlan" så adventsstädningen får göras imorgon. Äntligen fick jag "träffa" butlern, borde kanske farit runt i stan och fått autograf, han hade skrivit många på de få timmar han varit i Stockholm. Vad engelskt mysig han var, uppväxt i norr, kunde jag tro och humor förstås och vilken röst! Annars tyckte jag det blev lite rörigt och psykologen har jag redan hört så mycket av och läst så jag vet precis vad han ska säga fast han hann inte utveckla något ikväll för det var lite rörigt som sagt.
Annars tror jag inte han har hela sanningen på barnuppfostran, det är en medelväg att gå, lite som Felix gjorde ibland, barn fattar och att som författarinnan vara en sträng och hård mormor med en massa regler tror jag inte ett ögonblick på, ungar kan skilja suveränt på vad som gäller hos mormor och vilka regler det är hemma.
Sedan finns förstås föräldrar idag som ser väldigt förvånade ut, har vi barn? Ungefär så.

Återgår till bygget.
Många delar och 5 år ska man vara minst för att syssla med detta står det på kartongen:-), gjorde överkurs och flätade håret till flickan, en bit av "håret" skulle klippas av till pojkens lugg, sedan var det vingligt alltihop men slutresultatet blev ju riktigt bra eller hur? Som äkta hemslöjd:-). Riktiga material är det som tyg och trä och lin.

Monicas pysselhörna del 1

Slår in julklappar, lyssnar på julmusik, maken brygger kaffe och kommer med en mandelmassesaffranslussebulle:-), pepparkaka och en skumtomte, har köpt grönfärgad mossa på uppdrag av mig, men ska komplettera lite med den vita laven, ska också vara ytterst försiktig och passa ljusen noga i detta, tog fram en kopparbunke med tillhörande ljusinsats som jag inte använt på rätt länge, minns när mamma var med och jag köpte min första adventsskål till studentlyan i Uppsala då någon gång förr i tiden, och mamma som var/är? estet tyckte mycket såg billigt ut och önskade att jag skulle köpa något ordentligt och gediget, minns det som igår och koppar är ju enormt hett idag. Bild på den kanske kommer en annan gång. Såg mamma så tydligt för mig och plötsligt fladdrade hela livet förbi.
De här ska rara paret få som vi ska äta julbord med på ett riktigt toppenställe, litet och vackert ligger det där vid en sluss, med en spännande historia, väldigt god mat och trevlig personal har de. (Reflexänglarna är väldigt fina, har jag fått frågor om i stan redan, lyser väldigt klart och det är inte lätt att hitta fina, finns mest spöken mm)
  Lampan speglar sig i julmusiken, tyckte jag gav lite extra till fotot;-), en dubbel-CD med Christmas Carols arrangerade alla av Peter Breiner, tjeck, som började studera musik som 4-åring. Lite senare följde musikstudier både i Bratislava och Prag. Skickligt, vackert och ibland oväntade grepp.

Familjens geni

Alltså, under vårt roliga telefonprat satte Anna ihop sin, jag fick sy ihop min:-):
Riktigt bångstyrig och glipade alldeles för mycket, först i nederkanten, efter justering där såg jag sen hela glödlampan på mitten, maken som även han är noga tänkte köpa en ny, nejnej sa den praktiska damen och sydde hop, blev riktigt bra till slut:-).
Har sedan förut två adventsstjärnor på fot men de är lampor numera och de var bra konstruerade och jätteenkla att sätta ihop på ställningen, jag ville gärna ha en i fönstret nu och just denna för den är så fin med sju uddar och lite silverpaljetter. Men var inte så enkel...
Är djupt imponerad av din monteringsteknik och skicklighet Anna!

I nobelpristider

Några frågor om Nobel och priset kanske? Den sista nr 21 är roligast, ja jag hade rätt på den med:-)
http://www.unt.se/fragesport/default.aspx?qid=2626722#2626722

torsdag 28 november 2013

Maken fått post

Den där PC-tidningen är kär och en mångårig prenumeration. Den där andra har han inte bett om utan nu kommer från lite olika håll tidningar om pensionärsliv och prenumerationserbjudanden. Sådana tidningar gillar han inte alls:-).
Redan omslaget ger signaler att här är 40-talisterna i farten, jag tycker det är intressant och speglar samhället i övrigt, det där egoistiska och jag, jag, jag. Och odödlig. Och frisk. Och pengar. Lånade till konsumtion som ägda hos andra.

Den handlar mycket riktigt om kryssningar i olika lyxvarianter, resor till förslagsvis Samarkand och Thailand, dansbåtar, mat, vin, bilar och hälsopiller. Inget om att 30 olika personer kommer till en 92-åring i dennes hem, totalt okända och även utan att kunna legitimera sig: http://www.sigtunabygden.se/sigtunabygden/sigtuna/trettio-olika-personer-fran-hemtjansten-2681735.aspx

Står inget om blöjor, svält på hemmet, att sitta inlåst år i taget och aldrig få frisk luft mm. Mer om kajak-och kanotpaddling om man vill ta en paus från badstranden. Och så lite heminredning.

En bilaga medföljer, "vad ser du fram emot?" Ja cykelturer t ex, mannen är silvergrå i håret, sisådär i 70-årsåldern, medföljande kvinna på cykelturen ser ut som en vältränad 25-åring och det är inte dottern som åsyftas om vi säger så. Jaja.
Idag så klagar man på ungdomen, skönhetshetsen, hur vi ska se ut och alla krav, att hänga med.
Själv studerar jag amaryllisinslaget och tar en fika:

Tillgång

Tycker att denne man säger vettiga saker, ingen jämförelse i övrigt med hans nya familj;-). "Sverige blir starkare om vi ser varandra i ögonen, inte över axeln", prins Daniel uttalar sig.
En liten prinsessljuslykta får illustrera de kungliga, är det enda jag har, dessutom finns ju en liten prinsessa där som ser både pigg och vaken ut, lite på hugget redan, kan arta sig bra.

onsdag 27 november 2013

Apropå igen

Jag gillar den här gossen och hans bror, de är alltid så med i nuet och engagerade i det de gör, trevliga mot varandra och skojar friskt, sjunger gör de också, från kvällens gala:
http://www.bbc.co.uk/news/uk-25115598

Apropå

Så här skriver Ann Heberlein i vår medlemstidning, HEMMA i HSB, http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_t.aspx?gKey=01p46p10 
Klicka först på sid 50-59, därefter sid 58, det går att läsa hela tidningen om man så vill då. Gratis:-)

Och än mer aktuell är den artikeln med den situation som väldigt många svenskar befinner sig i och blir mer och mer beroende av, att låna till bostad är en sak, men att låna till så mycket konsumtion dessutom: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5716535

En guldtia hit och en guldtia dit

Det är svårt. Stan vimlar av fattiga. Hemlösa och EU-migranter. I rullstolar, med käppar, andra ståendes på knä i timmar med huvudena nedböjda och en mugg framför med enstaka kronor i. Det är kallt i vår huvudstad. Jag ger lite på måfå när jag passerar.
Så ser jag en tjej med en vagn, folk glor på henne för hon gråter lite, jag ser att hon håller på att brista. Kollar om hon har vantar eller ska få mina men hon har det. Stannar en bit bort och så säger jag "hej". Frågar om jag kan göra något. Hon är kanske 30-35 år eller yngre, trött, förbi, frusen, spik nykter och skärpt på alla sätt. Men så trött. Och orkar inte så mycket till. Hon berättar att hon har sina filtar och ett liggunderlag i vagnen och ägodelar i en sopsäck och försöker ta sig fram, det är upprivet allt i City, inga trottoarer, bara provisorium att gå på, konstig tid att göra sådant. En reflektion.
Hon är en helt vanlig svensk tjej och letar efter ett ställe att lägga ut liggunderlaget och filtarna på. Vänta säger jag och hon sätter sig på marken med vagnen intill, jag kommer tillbaka med varm mat, varmt att dricka och en kanelbulle till kaffet. Hon ler lite, tackar varmt, har sin integritet. Vi pratar som om hon skulle vara vilken kompis eller arbetskamrat som helst och det skulle hon kunna vara. Föreslår hon ska ta en kartong och göra ett litet bord till sig och då skrattar hon hjärtligt, jag är ju lite pysslig av mig och försöker hitta lösningar.
Det var i alla fall det enda riktigt vettiga jag gjorde den dagen.
Där på andra sidan pågick julskyltningen.

tisdag 26 november 2013

Staden mellan Mälaren och Östersjön

Nu fungerar det igen utan störningar och efter tidtabell, pendeltågstrafiken och övrig tågtrafik efter urspårningen som i detta fall blev allvarlig och kunnat bli en katastrof. Nu var det "bara" pelare och fundament som kraschade förutom att spåren i sig är undermåliga som spårarbetare berättar om fast anonymt. De vill väl inte förlora jobbet.
Stockholm är ju en sjöfarts- och hamnstad och byggd på öar så det finns inte så många möjligheter in och ut ur staden. En gång i tiden fanns bara en, Göta landsväg söderut, man färdades mest på vatten annars.
Och nu skall all logistik och infrastruktur fungera med alla dessa människor in och ut i staden många gånger varje dag som om några år beräknas ha en fjärdedel av hela Sveriges befolkning. Skulle vara enklare om inte alla flyttade hit:-).
En vacker dag med solsken idag, på väg till tandhygienisten:

Fyll en skokartong!

Med glädje och förnödenheter, allt startade i Storbritannien för över 20 år sedan av en man och nu har vännerna Sofia och Elin i Stockholm fått inspiration av insamlingen, Shoe Box Appeal, från den eminenta staden Sheffield står det att läsa i Metro. Organisationen i Stockholm finns att läsa om här i länken: http://www.skokartongsappellen.se/

Idén är jättebra och den växer lavinartat. Just en skokartong är hanterligt och det engagerar många, företagare, anställda, föräldrar, barn, ja alla kan fylla en skokartong med något bra som sedan delas ut på julen här i Stockholm. Nu kommer många att hjälpa till, dels med uppsamlingsställen och dels med någon stor lokal där paketen ska delas ut och där det också ska finnas något att äta.
Det här blir till hemlösa och behövande som befinner sig här. Och hoppas det sprider sig till många fler städer.

Det finns många organisationer nu att ge något till, har precis skickat bananlådor, "julpaket", via Star of Hope och sedan ska en fantastisk organisation få till flygbränsle, man ger julkorts"flygdunkar" till planen som flyger dit ingen annars når, MAF. Och behoven är förstås outtömliga. Så kanske det blir en get också i år igen:-).

Men för att återgå hit så läser jag om de fyra största städerna i vårt land. Malmö följer lagen när det gäller EU-migranter så de får fortsätta att sova i blöta tält och tigga och spela om de kan. Kommunen gör inga särskilda satsningar och bara i nödfall kan de få sova en enstaka natt på härbärge, säger det socialdemokratiska kommunalrådet.

Göteborg resonerar lite annorlunda och öppnar nu ett härbärge för EU-migranter.

Stockholm går i bräschen och finansierade redan 2012 Vinternatt, där det finns 48 sovplatser, vi gör mer än vad lagen säger att vi måste och satsar också på något som heter Crossroads, en dagverksamhet. Ingen ska frysa ihjäl på gatorna säger chefen för socialförvaltningen.

I dessa tre städer finns förstås frivilligorganisationer och kyrkor som arbetar med att hjälpa och i Malmö t ex så kommer migranterna efter en tältnatt till Stadsmissionen och får mat och möjlighet att tvätta sig.

I Uppsala, landets fjärde stad är socialförvaltningen bekymrad och säger helt klart att de skulle inte klara sig utan volontärer och alla frivilligorganisationer så de sammankallar nu alla med polis och kyrkor för att se vad de kan göra.
Där arbetar Stadsmissionen också med väldigt många och de säger att de familjer som kommit hit har inget alternativ till att hålla familjen vid liv, det är svält och död som gäller annars, än att fly till något annat land.
Till Uppsala kommer fler och fler och tar med sina barn och de bor i bilar. Socialförvaltningen säger att barn ska de kolla upp enligt EU-lagar så att de inte far illa men de vet inte hur detta ska hanteras. De ber om hjälp från alla. I Uppsala tänker man försöka ha någon verksamhet där barnen kan vara under dagtid istället för att sitta i de kalla bilarna. Man befarar att de ska frysa ihjäl när det blir kallare.

De som kommer till Sverige är främst från Rumänien, sedan följer Polen och Spanien. Och alla är de EU-länder...
                   Och mörkt är det, redan klockan 16 och kallare och kallare blir det. Så leta rätt på era skokartonger och så finns på hemsidan adresser där de kan lämnas.

måndag 25 november 2013

Enkelt och så gott

Den ena rårakan vänd så att kryddningen med persilja mm syns:-)
Rårakor med god kryddning, åh vad gott det är! Och grillad paprika med körsbärstomater och så god korv till det. Alltigenom ekologiska produkter, de finns mer och mer även om det tar lite tid att hitta de varorna beroende på att man måste gå till olika affärer men vi lär oss var det ena och det andra finns när vi ska fylla på förråden.

söndag 24 november 2013

Sista veckan på kyrkoåret

Veckan som kommer är årets sista före advent och inleds med Domsöndagen. Måndag till fredag ska en kvinna och tillika kyrkoherde tala om detta varje morgon i radio men väldigt tidigt 05.45 i P1.
Läser vad hon säger; jag ser på domedagen lite tvärtom. Som en befrielsens dag. Texterna handlar väldigt mycket om att vara människa och medmänniska, om ansvar och delande. Världens regler som vi sitter fast i gäller inte längre. Man blir inte dömd eller utdömd av människor. Människan får upprättelse och får uppleva en helt annan helhet. Det är läkedom och befrielse. Allt blir förklarat och vi ses genom Guds ögon.
Då undrar intervjuaren om det sekulariserade Sverige kan få ut något av att lyssna på detta? Ja säger hon, Katarina Egfors Härnring, för det berör djupt existentiella frågor som många tänker på och känner igen sig i. Och först och främst är vi människor, en erfarenhet vi delar med alla andra.

Sedan läser jag lite om vad andra tycker om programmet döden, döden, döden, ungefär så som jag själv funderat. Mycket ägnas åt det fysiska, hur vi försöker styra även döden, med allt runt omkring. Personligen tycker jag det blivit lite tramsigt ibland med farliga lik, likdoft, hoppa ned i en grävd grop mm. Det luktar inte lik eller död i ett bårhus eller på patologen eller rättsmedicin. Och skulle vilja säga att det är fridfullt istället för farligt.
Men frågor mer av karaktären: är döden slutet? Finns det något efteråt? Finns det något före kanske?
Och hur vi lever våra liv nu för när vi ligger där på båren kan vi inget ändra. Istället för att fundera på om skäggväxten ser lite längre ut efter döden eller vilken temperatur kroppen har efter en timme. Det är nog inte så viktigt.
Det är mycket statistik och siffror i programmet så att vi får någon slags krycka att hänga upp livet på för just det där händer nog inte mig o s v. Fast vi alla vet att vi ska dö.
Och lite konstigt kändes det med den hjärtsjuka kvinnan som fick sin "sista" önskemåltid, hon kan ju leva mycket längre än den till synes friska grannen. Och som det plötsligt så tragiska, med killen som kliver ut med en varmkorv i handen och möter döden, samtidigt som jag blir imponerad av paret som då stannade och mannen där bedömde allt rätt, i det läget kunde han inte göra hjärt-lungräddning, han bedömde rätt. Platsen verkar farlig fortfarande, konstigt att man inte förändrat den än.
Tror väl att programledaren har fått en viss regi, att hon ska vara rädd, fnissa, prata om farliga lik mm så det blir lite skådespel av alltihop men då faller mycket av äktheten. Fem program kvar att se.

lördag 23 november 2013

Tuff tant besöker barnskoavdelningen:-)

Alldeles perfekta både till trendig stickad klänning och tighta jeans, varmfodrade och sköna, fanns upp till storlek 37 och de tog jag genast med mig:

fredag 22 november 2013

Läxor

Det pågår en het debatt om läxors vara eller icke vara, det här är i alla fall vad en femteklassare ska klara:-):
en liten test i fredagsmyset:-)

Länge sen

Hajar till för en gammal rubrik som publiceras på nytt, att för 40 år sedan skulle elevantalet i klasserna minskas från 30 till 20 och därmed minska drogproblem, skolk och skadegörelse, oj tänker jag, var det sådana problem för 40 år sedan? Jovisst, det var ju det "fria" 70-talet och mycket elände även då. Vinsten uppskattades till en miljard om året, är väl ungefär 15-20 miljarder i dagens penningvärde.
Hur det gick vet vi, nu är det större klasser än någonsin och färre lärare.

Sedan påminns vi idag om ytterligare tio år tillbaka i tiden, 50 år sedan John F Kennedy blev skjuten. Minns det som igår när fröken i skolan hade en lång lektion om USA och presidenten, hur han räddat oss från ett tredje världskrig och hon var så enormt allvarlig med darrande röst så vi trodde bergsäkert att det blir nu istället. Sen "sparkade" hon i gång orgeln och vi sjöng:-).
Får nog gå ytterligare tio år tillbaka till det ljuva 50-talet för att minnas lite mer framtidshopp, glädje, lugn och ro, enklare liv, lek och skratt, fantastiska kojbyggen, mycket skridskoåkning och skidåkning, hoppa hopprep, långa dagar vid sjön, världens godaste mat och bullar som mamma gjorde, spännande böcker och inga vuxna gloendes i en apparat i handen. De fanns där runt omkring oss både inomhus och utomhus.

torsdag 21 november 2013

En liten en

Testar mig fram, malde bönorna i kaffekvarnen, vattnet ska ha rätt temperatur, rätt mängder kaffe och vatten har jag kommit fram till, den där lilla kokaren som ställs på spisen har kommit på avvägar men kaffepress går lika bra, blir t o m lite crema på kaffet och så gott. Den enda espressokopp jag har är inköpt på In och Finn, men snart är det ju jul;-).
Och lilla skeden är en konfirmationspresent från tant Dagny, de skedarna har följt med sedan dess i flyttar och allt:

onsdag 20 november 2013

Nu är det hög tid

...mmm, inte en dag för tidigt, gott att ha till kaffet, och supernyttiga! Tillverkade av ekologiska ingredienser rakt igenom, kakaon både ekologisk och fairtrade, och istället för smör är det kallpressad kokosolja, innehållande de otroligt undergörande mellanlånga fettsyrorna laurinsyra och kaprylsyra. Kokosoljan som är svindyr och inköpt tidigare hade jag en lagom mängd kvar av till detta och om den står; ekologisk, kallpressad, oblekt, icke parfymerad, inga transfetter och inget kolesterol, från unga färska kokosnötter i Filippinerna där den också är tillverkad. Då kan jag undra vad det är i det där blåsilvriga paketet som säljs i matvaruaffärerna som kokosfett, jo vi vet ju att det är raffinerat men vad innehåller det mer tro?

Laurinsyran och även kaprylsyran är antivirala, antibakteriella, antifungorala förutom att de skyddar alla organ från huvud till tå. Dessutom innehåller de vitaminer och mineraler. De blev ju omtalade mycket för något år sedan, föreslogs att ersätta allt fett och att ha dem i kaffe och te. Jag har nu slut på burken och kanske köper en till att ha till bakning, godis mm men i kaffet fortsätter jag med min skummade mjölk.

tisdag 19 november 2013

Rött och grått

Och det är inte tomten jag väntar på:-). Nej, beskriver bara novembers "färg", den grå, igår var det jämngrått hela dagen och tur kanske att man glömmer lite grand år från år hur otroligt mörkt och trist det är. Det är en väldig skillnad hos Anna i England, ja det blir jag också förvånad över när jag kommer dit denna tid på året. Att se den färgrika vackra hösten som varar länge länge där. http://steelcityanna.blogspot.se/2013/11/underbar-hostdag.html
Jag gjorde en färggrann soppa i rött som motvikt, ekologisk från ax till limpa, inte att förglömma en knapp matsked råsocker som lyfter denna soppa till oanade höjder, annars det vanliga, tomater, lök, ett par rivna potatisar, röd paprika, lite röda linser, lagerblad och kryddor efter smak. Till det en Vilmas knäckestick.
18 november, men se där, ett pendeltåg som bryter av mot det grå:-)
För exakt en månad sedan
Och för två månader sedan

måndag 18 november 2013

Långt före gryningen

Gör frukost som är klar före klockan 6, väldigt mörkt ute, vi är båda lediga även om maken rättade skrivningar och uppsatser till klockan 3 inatt. Han vet att det inte går att få lugn och ro här på dagen och de ska lämnas på tisdag. Och det där med lugn och ro i vårt hem, nu är tre badrumsrenoveringar på gång samtidigt, det sprider sig som sagt, en ovanför, en under och en vid sidan om så vi är omringade och som på en given signal startade borrmaskiner och andra maskiner med vinande, väsande och dånande ljud exakt klockan 7! Det är lite väl tidigt! Men då hade vi avnjutit vår frukost i tystnad innan, maken som bara sovit ett par timmar kände kaffedoften och kom upp. Nu har han krupit under madrassen med hörselskydd.
Idag går solen upp 07:50, ned 15:16. Ha en fin måndag!
Piggar upp mig med en fransk nougat och en julig tidning, de är som bäst nu med mycket fint i.

söndag 17 november 2013

3000

squats:-)
Och november rullar på riktigt bra, redan tre helger har gått och bara två kvar tack och lov och den sista där är ju redan 1:a advent:-)
Och vi  for till landet fram och tillbaka igår, var rejält trötta men det var  nödvändigt. Mer att röja, jag städade hela gäststugan och gjorde fint, slängde trasigt. Städade verandan och slängde trasigt där med. Frostade av kylen, skakade mattor och flera behöver tvättas men det får bli senare. Försökte lappa lite på fönstret som har träet fritt, brytmärken och trasiga fönster som nu är lagade, tre fönsterbleck är skadade som tjuvarna klev på, inte är det roligt detta, tänkte att jag velat ha dem där att städa och ta tag i detta och se hur de skadar andra. Såg på det fina skrivbordet, fotspår efter lerig stövel. Undrar om polisen såg det? De som skrivit nu till oss alla att vi gör inget, vi lägger ned utredningen för vi vet inget. Och det slår mig att bedragare och tjuvar kan göra i princip vad som helst, det händer inget. Det var om vi räknar med gäststugor ett 20-tal hus som blev totalt upp- och nervända, en hel del stulet och mycket sönder, åverkan både utomhus och inomhus. Visst måste det finnas vetskap om detta. Allt genomsökt. Smycken blev stulna, plus en del annat hos oss, som var bara bijouterier, ingen har ju sådana av större värden kvarlämnade, så tog de familjebibeln från 1800-talet, upptäckte jag igår, den är speciell och finns bara en med den texten på försättsbladen, vem ska de sälja den till eller ska de studera själva?
 Du skall inte stjäla t ex.
Annars hade vi tur med vädret innan en annalkande storm hördes i fjärran, månen lyste starkt, kallt och klart när mörkret föll, någon fågel hördes förutom blåsten. Då var det dags att bege sig hemåt. Usch nu får det vara nog, detta behövde vi inte för året 2013 har varit ett extremt tungt år, rent förfärligt. Hemskt mycket prövningar, sorger, dödar och svåra saker som jag inte i min tankevärld någonsin kunde tro skulle hända.

fredag 15 november 2013

Fredag och premiär

Å så var det fredag igen och maken köpte fredagspresent med passande text:-) och första lussebullen avnjöts. Om ni undrar vad som är till höger på bordet är det en liten verktygslåda, så behändig, hittade den i mataffären och ska ta en närmare titt på den medan kaffe mm intas. Jag gillar verktyg:-)

torsdag 14 november 2013

Improvisation

Plockade fram ett ägg och såg förvånat att mjölken var alldeles slut, ja inget paket ens, väldigt ovanligt här eftersom det måste finnas att skumma till kaffet. Maken undervisar kväll, hade bara tänkt ta en kopp te med en smörgås och frukt men överfölls av hunger när jag sett Annas goda mat. Hmm, till en omelett brukar jag ta lite mjölk eller grädde. Testade med ett par matskedar potatisssallad och en matsked vatten, rörde lite och vips hade jag min omelett. Lite mer svårgräddad kanske men den blev god.
Med en pepparkaka och en skotsk smörkaka sedan till teet var jag fullkomligt mätt och nöjd.

Lite mer skoj

http://mensa.se/bli-medlem/provtest/gor-provtest/provtestet/
när vi ändå är igång och inte för att jag vill skryta på något sätt men jag har 126 och mer på detta test men det finns barn som har det också, inte många dock:-)

Jo det visste jag ju:-)

Den första "impulsen" kan nog lätt ge det felande svaret men vid lite eftertanke så är det självklart, mitt blev rätt förstås:
http://www.expressen.se/nyheter/ar-du-smartare-an-en-harvardstudent/

Inte så uppiggande program kanske men bra ändå

Dels uppdrag granskning, ja det väcker många frågor. Är det en cytodiagnostiker som gjort alla dessa analyser helt ensam? På outsourcing? Och då finns ju money, money med i bilden, billigt för landstinget, extra inkomster för analyspersonen, det framkom inte om det var någon med egen verksamhet som fått uppdraget, kan ju vara möjligt eftersom laboratoriet i Östersund inte är ackrediterat och det är något som en tredjedel av patologlaboratorierna INTE är ännu i Sverige, skrämmande! De flesta icke ackrediterade laboratorier finns i södra Sverige mycket beroende på att det finns inte så många sjukhus i norr att ackreditera. Och är inte sjukhuslabbet ackrediterat kan de göra lite hur som, skicka proverna kors och tvärs till någon som inte heller är ackrediterad. Och även utomlands förekommer för en billig penning. Det är märkligt hur det går till. Många vet ju mycket om detta som inte framgår i programmet.
Väldigt uppmärksam och smart läkare, en kvinna, som reagerade, men som fick reagera i tre år innan något hände!

Det är en mycket krävande och arbetsam process detta med ackreditering, men ack så nödvändig. Har deltagit i den både på ett jättelaboratorium inom klinisk-kemi och ett jättelaboratorium inom patologi, där vi granskades dag och natt, dokumenterade, skrev om alla metodbeskrivningar, många reagens byttes som "folk" var vana att tolka men de var inte enhetliga, ibland för farliga för personalen så ämnena behövde bytas ut och därmed ställdes hela metoder på ända och måste testas i det oändliga, alla små och stora minneslappar revs, vi följdes från det vi nuddade en remiss genom den långa kedjan i detektivarbetet och slutligen svaret, varje moment signeras och dokumenteras av den anställde. Samtidigt ska arbetet, det dagliga, fortgå och allt är en genomgripande process som pågår i ett år ungefär och så kommer godkännandet. Och det kostar mycket för det finns en stab närvarande som kontrollerar och ska ha betalt. Puh! Så var det klart! Och en konsumsmåkaka till kaffet i bästa fall. Och samtidigt har vi många studenter runt omkring oss på ett universitetssjukhus under utbildning som ska göra vissa moment och då ska det framgå tydligt men också att vi, den legitimerade och handledaren, har ansvaret för det arbetet som gjorts. Och all stress under tiden, med underbemanning ständigt.

Visserligen kan fel uppstå även om ett laboratorium är ackrediterat men mycket är undanröjt av de hemmagjorda metoderna som kan missförstås och spridas felaktigt. Så det blir en nödvändig uppstramning.

Som om inte detta vore nog läggs utbildningen, den enda vi har i landet ned, på KI, masterutbildningen till cytodiagnostiker, det har varit lite missnöje om att den inte har en egen legitimation men man är ju legitimerad redan som biomedicinsk analytiker så förstår inte vitsen med dubbellegitimation.
Många av oss andra har en master inom många av de andra otaliga medicinområdena.

Nu uttalar sig experter på området att även de nya analyserna är underdiagnostiserade, ett vetenskaplig råd t ex som var chef där jag arbetade och han var ansvarig på KI för patologiundervisningen på läkarprogrammet som jag då läste. Den kurs jag började med när jag läste ytterligare medicin. Funderade även jag ett tag på cytologin, men tyckte det var lite enformigt och begränsat även om det tog bara ett år och lönen höjdes något inom det. Och hur ska det bli i fortsättningen? Det är skrämmande med alla pensionsavgångar inom yrket och att hitta ny utbildad och kompetent personal. Det blir fler och fler eftergifter inom kunskapsområdena och det är hur farligt som helst. En cytodiagnostiker med det ansvaret som kan ge förödande konsekvenser vid fel diagnos för patienten tjänar i genomsnitt knappt 30000, det kan jämföras med bankpersonal t ex som tjänar mer med bara gymnasium.

Nu undrar man, ja säkert många som har insyn, vart tar det vägen med kunskap och kompetens?
Är det farligt att vara patient månntro?

Det andra programmet är bra att det sänds tycker jag, om vårt avslut. Även om det är lite haltande ibland och kanske programledaren sett för många skräckfilmer för jag förstår inte just det hon är rädd för. Men skulle å andra sidan inte vilja bli liksvept som hon blev.
Tyckte obduktionsteknikern var seriös och bra. Just det där att vi tjatar om skalet, han sa att han såg personen, människan där och gjorde den tiden värdig, precis som det ska vara, tycker man att det är ett skal som ligger där kan det behandlas hur som helst och det vill ingen.
Sedan vänjer man sig kanske lite grand vid död när man arbetar på sjukhus, ja eller mer att vara professionell och göra det man ska som tur är, egentligen är svår sjukdom och smärta värre, men när vi sitter där med våra egna anhöriga är vi inte annorlunda än andra.
Jag tyckte t ex att min storebror var närvarande, såg så levande ut, så att livet var borta kändes inte så med honom. Att han skulle vara ett skal tänkte jag inte ett ögonblick på. Idag verkar det som att folk måste tänka så för att våga se. Och att det skulle vara farligt på något sätt, så programmet kanske har en uppgift att fylla.

Mamma hon var med och lade pappa i kistan tillsammans med just storebror. Som vi fick se en familj här gjorde med mormor. Fast där reagerade jag starkt för jag tror inte mormor var tillfrågad och för mig är det då fel.
Och att barnen var med hos mormodern här tror jag de klarade av, de hade ju sin mamma kvar. Men min mamma stod så vid sin mammas och tre månader senare sin pappas kistor som 4-åring och det bar hon med sig till sin egen död. Hon visste då och förstod att hon förlorat dem båda, de som skulle ta hand om henne och den 1-åriga lillasystern, ja vad det innebär kan nog ingen förstå.
Sedan reagerar jag lite över att begravningsentreprenörer försöker göra döden till något lustfyllt och glatt, ger en konstig känsla.
Och förstår samtidigt att det inte är lätt att göra ett sådant program, är nog inte så många som ville vara programledare för det är min gissning. Hon är förresten från Uppsala såg jag.
Och viktigt att det görs. Döden det enda rättvisa som drabbar oss människor, sa en kvinna nyss och det stämmer. Vi föds ju till en väldigt orättvis värld.

tisdag 12 november 2013

Ett brev betyder så mycket eller?

Får brev från farbror gul och blå. Det står att nu struntar de i det här, det finns ingen anledning att fullfölja undersökningen, den som inte lett till någonting, och ytterligare utredning antas inte ändra på det.
Det var i alla fall ett tvåsiffrigt antal hus som hade inbrott. Med mycket förstört och fullständigt genomsökta. Det är många på en och samma natt eller under tidiga morgontimmar, det engagerade alla ägare med en massa arbete, vi måste dit allihop, det var så mycket fingeravtryck som skulle tas på fönsterkarmarna medan inbrottsverktygen låg kvar på gräsmattan bortglömda. Den stackars glasmästaren kom knappt fram och fick använda sin privata telefon att ringa mig hur han skulle göra och den lånade också farbror gul och blå och fortsatte samtalet. Tack och lov var herr glasmästare förnuftig och en skicklig yrkesman så han gjorde det han skulle. Vi alla i alla husen går lottlösa, brott lönar sig, offer blir mer utsatta än brottslingen och nog måste någon veta mer om detta? Men de kan andas ut och fortsätta med sin skit.
Det ser inte bra ut i Sverige.
Man har ett "projekt" här i Stockholms län och främst är det tonåringar som gripits för brott, 15 år till 18 år.
Det är en ökning med 60 % jämfört med förra året. Och svenskens fördomar kommer något på skam, att det är "resande" som gör inbrott överallt.
Nej, för det går en brottsvåg över landet och det är drogrelaterat. Vad ska det bli av alla? Det finns ett enormt missbruk bland barn och unga. Man skyller på skola, samhälle, fritids, dagis och allt och alla. Men jag anser att det är föräldrars ansvar att vara förebilder och vägleda sina barn. Och där kan vi då ta oss en funderare på hur de är och vilka värderingar de ger i hemmen, t ex  bruk och missbruk de själva utövar. Ingen börjar med tabletter och sprutor, det föregås av alkohol som är varmt omhuldad i detta land. Punkt slut.

En bagatell med inbrott mot naturkatastrofer, tar mig en funderare, känner i maggropen att Röda Korset i samarbete med Expressen, de har varit på plats många gånger i drabbade områden och har erfarenhet, att de ska få min "peng". Sedan kommer säkert utskick från olika organisationer men är ju viktigt det kommer in pengar snabbt.

Glad jag inte satt på pendeln i tunneln, det har funnits en skrivelse att läsa från de som har insyn att detta händer snart p g a helt undermåliga rälsar och att de inte renoveras, den skrivelsen påpekade katastrofen som skulle bli om tågen spårar ur på Årstabron t ex rakt ned i havet vilket inte är en omöjlighet. Nu hände det i tunneln istället med ett godståg och beroende på utnötta delar i rälsen.
Undrar att man vågar utsätta medborgarna för sådant? Det dräller ju av pengar till annat, hela Stockholm är en byggarbetsplats snart. Och förtroendet för sk myndigheter ökar inte direkt.

Sen såg jag något roligt, i Moskva får den som kan göra 30 squats framför biljettkassan i tunnelbanan åka gratis:-), en roligare variant på accesskortet vi begåvats med, och jag tror inte de är hårda mot handikappade som inte kan göra några utan tar viss hänsyn. Hör om en dam som nyss återvänt från Moskva, förutom att konduktören på tunnelbanan ropar ut tydligt var man är och vart man kommer station för station så säger de; ärade passagerare var vänliga att lämna plats till äldre, funktionshindrade, gravida och vuxna med småbarn!
Dessutom är det rent och fräscht också.
Vi kan alla lära av varandra.
De är ekonomiska i alla fall, hehe

Hiskeliga ljud

De ljud som far fram här nu i väggarna är nya, utvecklingen går framåt, låter förfärligt hos nästa granne och den är vägg i vägg.
Maken blir störd också, han börjar lite senare för att han undervisar sent men det är omöjligt att sova, nästan obehagligt att vara inne här. En sjuksköterska sa lika, hon arbetar kväll och behöver lite lugnare morgontimmar. Det har sina sidor detta. Särskilt väggsidan bakom huvudet där vi försöker sova. Vi bytte sovrum, la oss i det andra sovrummet skaföttes, drog en ullfilt över hela mig och vi somnade en stund till. Funderade en stund på att lägga mig i klädkammaren men det dånade där med, gästsängen är längre bort.

måndag 11 november 2013

Spännande resor:-)

25 platser var det. http://nyheter.destination.se/2343/varldens-vackraste-sevardheter
Och jag gör som Anna, läste den listan med platser man bör besöka innan jordelivet är till ända, men gjorde min egen om platser jag varit och gärna återvänder till:

1. Sheffield och det är en oändlig massa ställen jag besökt där, tror jag kan stan bättre än Stockholm:-). Nämner några favoriter fast alla är det, Peak District, Botaniska trädgården, Abbeydale, Rother park, museer, bibliotek, pubar; favoriten Sir Francis och många andra fina restauranter, små som stora, tehus, caféer, småställen där en rar tant eller farbror sätter igång att göra världens godaste smörgåsar, fina hotell, ljuvliga butiker, den varma atmosfären, omtänksamheten, vänligheten, ja det finns hur mycket som helst och inte minst huset dotter och måg bor i och så de själva:-)
 2. Stockholm, särskilt att sitta i uteträdgården ovan taken på caféet där i Gamla stan och se ned i trädgårdarna i grändernas baksida och njuta av lite speciella bakverk som bara de har. Och promenera längs vatten.
3. Karolinska Institutet, jag tycker om området, att promenera i den historiska miljön, bland de gamla husen, även insidan, troligen ändras allt nu.
4. Södertälje, vid vattnet, Torekällberget.
5. Fårö
6. Visby
7. Dalarö
8. Ven
9. Fagersta, gillar torget och hembygdsgården är outstanding, Västanfors hembygdsgård, helt underbar.
10. Arlanda, att resa, att komma hem.
11. Husby gård, promenaden från det moderna till det gamla.
12. Bakewell
13.Liverpool, tycker om förstås all historia men också det supermoderna city.
14. Birmingham, särskilt gamla stan.
15. Chatsworth
16. Skokloster
17. York
18. London, återvänder gärna för någon dag eller två, sen räcker det.
19. Chesterfield, kyrkan och marknaden som har tusenåriga anor.
20. Gnesta, vattnet, den leende naturen, småbutiker, caféer.
21. Söderbönans och T:s gård i Sörmland.
22. Mallorca
23. Prag och det är nytt, det enda på listan och skulle vara roligt att besöka, det kan jag tänka mig. Blir nog.
24. Stugan på landet och trädgården.
25. Hemma, jag det är ju alltid roligt att komma hem:-)
                                                                            :-)))
Kom inte på fler än 20 först, maken sa Sigtuna, nja sa jag. Och många städer och platser jag besökt är inga jag tänker på att jag vill komma till igen, som Paris, varit där många gånger och det får räcka, Venedig flera gånger, det räcker med, många städer i Tyskland och övernattat och turistat, men inte så jag vill tillbaka, inte till Holland heller, även om det finns mycket tulpaner och städerna tyckte jag inte om, inte till Belgien eller Bryssel, fy vilken ful stad enligt min åsikt, där var så mycket slitet och eländigt och det saknades en respekt, stora sopberg som folk bara vräkte ut framför en katedral t ex, som om vi skulle göra så vid Storkyrkan, har aldrig sett något liknande. Och otroligt äcklig mat i de delarna av Europa, Luxembourg, nej, Spanien, nej, Italien, Österrike, Schweiz, visst är det vackert men inget jag drömmer om att resa till mer. Fast sett mycket fint både sommar och vinter där. Ändrar mig, skulle kunna tänka mig Limone och Torbole i Italien en försommar. Otroligt god mat är det i Italien också. Kanske en pensionärsresa så småningom, att bara följa med:-). Möjligen Köpenhamn också, men Oslo får vara, där har jag varit en enda gång bara.
Likaså norrut i Sverige, jovisst finns många fina platser men det räcker att ha varit där. Och skidåkning lockar inte särskilt mycket längre även om fjällvärlden är vacker. Myggen lockar inte heller om sommaren.
Västkusten, söderut, jag tillbringade en hel del somrar där och det räcker. Gotland var favoriten istället, det är otroligt vackert och jag har även arbetat där på sjukhuset.