onsdag 30 januari 2013

4 plus ++++

Och då ser det inte ut så här på balkongen:
Vintern tog bara en vilodag för imorgon tar den nya tag och minst en vecka framåt ska det snöa och vara mellan 15-20 minusgrader igen.Funderar på om jag ska börja vintersporta:-)

måndag 28 januari 2013

Paj och kaka i mugg

Det blev måndagsmiddagen. Pajen väldigt god och kaka i mugg ett experiment:-).
4 msk mjöl, 4 msk socker, 3 msk kakao, 1 ägg, 3 msk mjölk, 50 gr smör eller 3 msk olja, jag vispade ihop ägg och socker lite först, rörde ihop med det övriga och mikrade i 1 min och 30 sek. Toppade med glass och några hallon och strödde lite kokos över. Det går säkert att variera det här med lite kaffe i smeten kanske, nötter, kokosfett istället för smör, det där ekologiska man köper i hälsokosten för över 200;-) och som står här i skåpet och är kallpressat och oraffinerat och kan användas i kaffet mm istället för mjölk om man äter enligt LCHF men det gör inte jag medvetet i alla fall. För övrigt tycker jag att kakor gräddade i ugn är godare även de av kladdkaketyp, men klart att det här gick snabbt och lätt medan kaffet bryggdes.


söndag 27 januari 2013

Fransk dokumentär

Den visas i SVT2 idag med flera repriser:
http://www.svt.se/dokumentarfilm/romernas-koncentrationslager 
Uppdatering: sedd och rekommenderas! De romer som idag lever i Frankrike, är födda där, deras förfäder är födda där, de ser ut som vi ungefär, tyckte faktiskt det, förutom att de såg ut att leva lite mer hälsosamt med tanke på brist på tjocklek, ingen av de medverkande hade på något sätt klädsel som vi av fördomar kanske förknippar med dem, utan lite fransosiskt eleganta äldre herrar och damer, välformulerade och sedan människor i alla åldrar som var med vid minnesstunder och arbetade med dokumentation och historia, ALLA måste bära ett pass ALLTID, ett pass som MÅSTE stämplas var tredje månad! Det gick otäcka vibbar...
Det är den internationella minnesdagen idag 27 januari: Förintelsens minnesdag.

Läser i tidningen om det som är aktuellt här, samhällets olycksbarn, som har till årets slut 2014 att söka ersättning för stulen barndom i svenska fosterhem om de varit omhändertagna åren mellan 1920 - 1980! De som var omhändertagna 1920 lär väl inte leva idag. Så sparar staten lite pengar där redan...Och bland övriga finns många som hamnat i utanförskap, är hemlösa t ex. En man berättar hur han läser brevet från kommunen där de uttrycker sin djupaste medkänsla för hans levnadsöde som fosterbarn med misshandel, slavarbete och övergrepp från småbarnsåldern, han läste om och om igen och kände sig lite gladare säger han för erkännandet, men är nu död.
Andra som är berättigade till ersättningen på 250 000 får "se" den summan gå från ett konto direkt in på ett annat, de har skulder ofta och pengarna är utmätningsbara. Troligen har inte Vanvårdsutredningen, som tillsattes av regeringen 2006 efter att ett TV-program sändes 2005 om samhällets olycksbarn, tänkt på det.

Vilken tid allt tar när det gäller människor! Utredningen är inne på sitt 8:e år och än har inga fått några pengar, varken de som berättat sina helvetesberättelser eller kronofogden. En man i Uppsala som stöttar hemlösa har hjälpt dem med ansökningar, de är de som ändå fått berätta sin historia och som jämförts med dokumenten som finns om deras barndom, men sedan ska de ansöka och redan där faller en del ifrån.

Hur trött kan man bli?

Det är frågan. La mig tidigt igår och vaknade efter 7 1/2 timme, gick upp en sväng till badrummet och tänkte det skulle vara att skönt att sova lite till eller bara vila en stund. Men sov i nästan 7 timmar till. Jag förstod, för man ser ju lite på dagsljuset var det befinner sig när man tittar ut, att det inte bara var en stund till.
Och maken väntade med att brygga kaffet så det blev ändå nybryggt:-)

lördag 26 januari 2013

I morse

Bara sju minusgrader och lite glest med flingor dalande. Kände för något varmt meddetsamma ändå och bryggde kaffe och gjorde varma smörgåsar med sardiner och ost. Hojtade på mannen att nu är kaffet färdigt och han var nog inne i en dröm för han flög upp, liksom studsade:-)
Nu ikväll har årets första semlor inmundigats men det hanns inte med något fotograferande där;-)
Och ikväll fick jag en rolig överraskning helt oväntat, ja från helt oväntat håll, väldigt uppiggande med sådant.

fredag 25 januari 2013

Undrar varför det kallas konst?

Att amatörmässigt klippa och klistra och lite tafatt pula ihop det i photoshop? Skolbarn är duktigare men de får inte lön för det eller kulturbidrag eller konstnärslön. Tittade på hennes, EOWs, senaste omtalade bilder. Bakgrunden är att hon kontaktade en bildbyrå, köpte foton av kändisar tagna av etablerade fotografer och fotona skulle vara skyddade att inte bli förvanskade och dessa fotografer kunde inte förstås tänka att de ändå kunde bli det på detta makabra sätt och bildbyrån har portat henne för alltid säger de. De borde kanske tänkt efter före.
Och bakgrunden är att hon hade ett över tio år gammalt foto på kungens exflickvän som blivit godkänt då, som ett lite tramsfoto som inte direkt var något nytt konstnärsgrepp, att serveras som ett salladsbord och med bara henne. Uppdatering: fel av mig, det togs i utbildningssyfte.
Nu tog hon det fotot, förvanskade, klistrade och klippte lite valhänt in kungens vänner och han själv och dessutom drottningen på golvet skurandes på ett kors som vi förknippar mest med Tyskland. "Konstnärinnan" själv säger att hon är oerhört samhällsintresserad och följer med fast där har hon missat mycket. Det var fel person som låg och skurade på det där korset. 
Hon har vår statsminister i kissblöjor, fråga mig inte om symboliken och dessutom ett foto "Sverige" där politiker och andra sitter med en omtalad Norgeman för de tycker ju ändå lika säger hon. Hon är ju helt sanslöst kategorisk.
Exflickvännen har inte på något sett blivit tillfrågad eller godkänt detta, så omsorgen om andra finns inte alls. Det är mycket utagerande och ego tolkar jag henne som troligen finns nära i hennes egen omgivning men kan man lämna skitiga spår långt iväg så tillfredsställer det säkert henne väldigt och samtidigt vara försörjd av både stat och kyrka.
Nu är hon så tyst, funderar kanske på att kvinnan hon kränker hör till samma kretsar som hon själv i och med förlovning med en kvinna. Det kände hon nog inte till. Då slog den kränkningen kanske lite fel ändå. Ja hon ska lämna det här nu säger hon själv "konstnärinnan" och göra en Sverigeutställning;-).
Hoppas det blir något nytt och nyskapande eller så är hon på låtsas bara, för det där med mat och kvinnan var ju inget nytt i konstväg, har väl alltid funnits och avbildats i olika gubbsammanhang.
Hoppas nu att kungens exflickvän orkar anmäla detta, få upprättelse och en grundplåt till att fortsätta bygget på sitt nya liv. Henne önskar jag lycka till! Och drottningen tycker jag ska behandlas väl.

Här skriver den drabbade själv väldigt välformulerat!

Det måste kännas olustigt också för dem som stått framför hennes kamera när hon saknar respekt för dem hon fotograferat så att de senare kan förekomma i totalt andra sammanhang som gynnar henne.

Uppdatering: Hon gick ur Svenska kyrkan redan 1999 så nu förstår jag än mindre att hon kommer springande med sina altartavlor dit. Det är ju en frikyrka idag som hon inte själv tillhör så då kan hon väl "erbjuda" sina tavlor till vem som helst.
Hon gav inte något seriöst intryck nu i "konst"altartavlekuppen, satt mest och rullade med ögonen och hade svårt att fästa blicken, rätt fladdrig verkade hon. Hörde att bakom kulisserna då en gång i Uppsala domkyrka där hennes utställning visades först, det var prestige det, domprosten sa om sig själv att hon hade som största svaghet en impulsivitet, om ärkebiskopens svagheter vet jag inget, men båda ville ta bort en av tavlorna som visade den sedan korsfäste med för mycket stående i en viss kroppsdel. Då skedde utpressning av EOW, hon var genast på väg att kontakta pressen om vilka fundamentalister de var. Det blev de jätteskrämda utav. Den som då var biskop där uttalade sig som så: antingen är detta i bästa fall dålig teologi, i värsta fall hädelse. Vet inte om han fick vara kvar efter det uttalandet. Efter sin "framgång" här så gick EOW genast ur Svenska kyrkan, det trodde jag faktiskt inte. Hon framstår för mig som totalt oseriös men med en lönande omsättning om cirka 2.5 miljoner per år och en väl uttagen lön.

Och ni som kommenterat gjorde det innan min uppdatering är väl bäst att berätta så det inte blir några missförstånd:-)

Irvingianerna

Det visste jag inte att de fanns här, men i de intressanta studierna så påträffade jag något jag tyckte var ganska märkligt och det var att grekisk-ortodoxa kyrkan gräver upp sina döda efter 3, 5 eller 7 år, tvättar rent benresterna noggrant, lägger dem i en låda som sedan förvaras i ett benhus på kyrkogården, ja det var nytt, alltid lär man sig något. Jag såg ett foto på en blogg också, lådorna stod travade på varandra i en Ikeabokhylla men jag tar aldrig andras foton så det får vara. Ni får använda fantasin. Varför detta görs förklaras inte någonstans. Och vad har då grekisk-ortodoxa kyrkan med Irvingianerna att göra? Jo den stora vackra kyrkan på Östermalm har de övertagit från dem.
Sankt_Georgios_kyrka fick den då som namn, ser pampig ut, kanske tittar in där någon gång om det är tillåtet.

Tittar runt lite med detta om tre skovlar mull, det används fortfarande och kan också helt ersättas med korstecknet i Svenska kyrkan, alltså ta bort mullen helt bara prästen gör korstecknet, tydligen blev det en hel del ändringar inom Svenska kyrkan december 2012 som ska var ute på remiss och prövning till 2014. Men praktiseras som lag.

Då frågar en person prästen på nätet om tre liljor istället, det är brukligt inom frikyrkorna att ersätta mullen med liljor.
På det svarar prästen att det är absolut förbjudet.

För de som har det bruket med liljor så symboliserar de dels liv men de vissnar också. Och blir mull. För mamma var det oerhört viktigt. Andra skulle bry sig mindre kanske, men det sa hon att vi måste tänka på. Kanske för hon stått vid båda sina föräldrars öppna kistor en gång som 4-åring och klappat dem och försökt väcka dem och sedan såg både mull och jord skyfflas. En liten begäran efter ett långt liv. Lillasyster som var ett år var nog inte med eller har inga minnen, men det hade mamma.
Ja för prästen i Svenska kyrkan var det alldeles självklart att tillmötesgå detta, nästan så det kändes att så skulle hon också vilja ha det. Och göra alltid. En kvinna som fattade fast utan så många ord.

En medlem frågar:
Vi har önskemål att byta ut de tre skovlarna mull vid en begravning mot tre blommor, vilket man ofta gör i frikyrkan. Detta har gått bra tidigare men vi har nu fått svaret från vår församlingsexpedition att detta ej är tillåtet längre. Varför???

Prästen svarar:
I den ordning som finns för begravningsgudstjänsten finns det stora möjligheter att utifrån de anhörigas önskemål utforma gudstjänsten. Det finns dock vissa moment som inte kan varieras hur som helst. Till dessa hör hur man utformar den s.k. överlåtelsen.

Där finns alternativen med tre skovlar mull eller att korsteckna. Så har ordningen alltid varit enligt Svenska kyrkans ordning. Det ser dock annorlunda ut i en del frikyrkor och tyvärr kan det ha hänt att andra ordningar också förekommit i Svenska kyrkan.

Syftet med denna ordning är att detta viktiga moment i gudstjänsten inte ska variera beroende på önskemål eller andra skäl. För inför döden är vi alla lika. De tre skovlarna mull och/eller korstecknandet uttrycker det jordiska livets gåva och ändlighet och det himmelska livets hopp. Detta skulle kunna uttryckas på annat sätt men i Svenska kyrkan får vi vila och vara i den ordning som gäller för alla. Oavsett vem den avlidne är – och oavsett hur hans eller hennes liv och tro har sett ut.  "Så bra att vara så där säker eller?" = min kommentar. Och att mullen som är så oerhört viktig den kan också tas bort så där bara och då måste de ju ha ett nytt resonemang där prästens korstecken i så fall förklaras och hur det kan ersätta mullen så där i ett nafs. Fast jag tycker tre skovlar mull är en vacker tanke men liljorna kanske ännu bättre, såsom liljorna på marken o s v, fin tanke också.


Och:
det finns massor med religioner som inte gör så och dessutom står det inte ett ord om tre skovlar mull i Bibeln, varken i Nya eller Gamla Testamentet.

Så här kan en präst också resonera;-), just det där med hästen blev djupt;-))
- När det gäller begravningsritualen, begravningsritens förtätade ögonblick, så är det mest förtätade ögonblicket det som kallas för överlåtelsen, där man tar tre skovlar mull och säger av jord är du kommen, jord skall du åter varda, Jesus Kristus vår frälsare skall uppväcka dig på den yttersta dagen. Det här symboliserar ju, orden och handlingen, att man blir jord igen, dvs att vi består av atomer eller molekyler och att de är oförstörbara. Det är en djupt vetenskaplig tanke egentligen detta, en naturvetenskaplig tanke att min kropp försvinner men materien är oförstörbar. Av mina atomer blir det kanske blommor som äts upp av en häst, som blir en häst som rids av en annan människa osv, materien är oförstörbar, det är det som ligger i detta, alltså kroppen är på det sättet oförstörbar, fast förgänglig. Vi är en tillfällig kombination av molekyler. Men just det här med de här skovlarna och att man gör så här, det är helt enkelt att man har flyttat in igenskottandet av graven in i kyrkan och gjort den mindre till en symbolhandling. Så är det ofta i ritens värld, att en liten sak har varit en större och annan sak på ett annat ställe men liksom hängt med.

För innan den kommentaren hade en kvinnlig präst resonerat så här, alltihop i ett nötskal, kort och koncist och som det faktiskt står:
- I Psaltaren så står det att en människas dagar är som gräset, hon blomstrar som ett blomster på marken, när vintern går över det så är det inte mer och dess plats vet inte mer av det, men Herrens nåd varar från evighet till evighet.  


Och jag jag gillar prästkragar;-), och det får gärna vara lite variation;-)
Den uppmärksamme såg förstås att alla inte var äkta heller, blomman prästkrage alltså, och det får ni tolka som ni vill;-)

torsdag 24 januari 2013

Ärkebiskopen måste kontaktas

Den här boken skulle ni läsa gott folk, som jag tidigare länkat till, står så klart och tydligt vad som gäller oss alla boende i detta land, inga som helst tveksamheter på något sätt däremot ett stort frågetecken?
Det finns en väldig mångfald i vårt land inom religion som hanteras var och en efter sin inriktning. En del sköter det mesta själva, vill ha sin del av marken på kyrkogården välsignad och har krav att graven ej får beträdas av någon, den utmärks i yta då och stenen placeras utanför. Andra har egna begravningsplatser där det är evig gravfrid, alltså inte som i Svenska kyrkan som har en gravrätt på 25 år, den sist begravde i den, och är anhöriga döda sedan eller man inte hittar dem så kan man välta stenen och lägga den som fyllnadsmaterial i vägbyggen t ex eller sälja den efter blästring av text och namn till någon annan som vill ha en gravsten på rea. Vem betalar de till? Eller trava dem på hög.

Det är en oerhörd variation i detta men ett har vi gemensamt, att vi ska ta hand om våra döda anhöriga och det sker på många olika sätt. Bara de ortodoxa kyrkorna har 9 olika inriktningar i Sverige. De olika frikyrkorna, är väl lite förlegat ord egentligen men bygger på frivillighet, de är också 9 till antalet och då räknas de som har ett samarbete. Nej egentligen inte förlegat utan ordet har fått en ny innebörd, frikyrka, det som många svenskar skrattat sig halv fördärvade åt men nu tillhör 70 % en sådan, Svenska kyrkan;-). Det finns andra utanför det, olika trosrörelser m fl men som inte samarbetar i Sveriges kristna råd och Kyrkornas världsråd.

Sedan finns olika inriktningar, minst ett tiotal, som använder sig av de lokaler som erbjuds vid begravning om inte kyrkan upplåtes, kan vara en ombyggd gravkammare t ex. Och där får man fria händer i den lokalen som inte får ha några religiösa symboler för den ska passa alla. Så där kan man tillbe alla hinduiska gudar, dansa lite Hare Krishna, och det är Bahaï och humanister och borgerliga och Martinus kosmologi. Några religioner har avsked hemma med sina ledare och de har ofta många bestämmelser som rör kroppen och som måste respekteras och som knappt sjukvård eller andra klarar av. Det kan bli fel. Viktigt hur kroppen ska ligga, vara vänd mm. Vem som får tvaga den och hur, eller att ingen får röra vid kroppen. De olika kristna samfunden Svenska Baptistsamfundet, Missionskyrkan, Metodistkyrkan som bildat Gemensam framtid, GF, Pingstkyrkan som står fri, har egna kyrkor och kommer till gravplatsen efter sin egen begravningsgudstjänst.

Men, och det är ett stort men och flera stora frågetecken???
Av alla dessa trosinriktingar så finns EN kyrka som är godkänd av Svenska kyrkan utan medlemskap och det är den romersk-katolska kyrkan i dagligt tal den vi kallar den katolska kyrkan, världens största kyrka och den kyrka som Sverige och den där Gustav bröt med definitivt år 1536.
Och det fattar kanske fler att man kan inte tillhöra en protestantisk kyrka samtidigt som man är katolik?
Den katolska kyrkan anser dessutom om den protestantiska att den ej äger de sanna sakramenten. Och att den katolska kyrkan gör det och är den identiska med Kristi ursprungskyrka. Ja om detta veta vi inte men det går självfallet emot den Svenska kyrkans egen tro. Det är nästan lite skrattretande.

Och de betalar ingen kyrkoavgift naturligtvis, det gör många inom de kristna samfunden däremot och är därmed dubbelanslutna av de tveksamheter som råder och kanske av intresse att stödja kulturskatterna och historien.
För alla romersk-katoliker är det fritt fram att ha sin begravningsgudstjänst i den Svenska Kyrkan. Och den låter vacker deras begravningsgudstjänst, dessutom välsignar prästen den grävda graven och stänker heligt vatten där. Prästen välsignar hela kyrkan med vigvatten och rökelse innan de börjar för att få det rätt i alla hörn. Deras egen präst. Och håller mässa för den dödes själ. Prästen lägger jorden på kistan ute vid graven och sedan får övriga lägga en hand med jord också. Därefter en blomma och hålla sin hand på kistan och säga farväl. Sedan sänks den och välsignas. Och de kan låna kyrkan när de så önskar. Och de är de enda. Det måste jag fråga ärkebiskopen om, varför. Han kanske inte vet det själv;-)). Svenska kyrkan har själva granskat och godkänt all information i boken. Undrar hur de tänkte där?

När svärfar skulle begravas och jodå han har betalt kyrkoavgiften i hela sitt liv och var dubbelansluten,  han önskade, att på den kyrkogård han skulle vila som blev en plats med utsikt, ha sin begravningsgudstjänst i den lilla kyrkan intill, troligen tänkte han på sin åldrade fru som då satt i rullstol och att vi alla skulle ha nära till graven från kyrkan. Sedan tyckte han att den stora pingstkyrka han tillhörde kändes enorm för sådana avsked. Där hade han denne man som pastor: Pelle H, väletablerad i många sammanhang. Svärfar önskade att han skulle förrätta begravningsakten. Han fick inte öppna munnen i den Svenska kyrkan under den, eller delta på något sätt i ritualen, det måste prästen göra. Och det var helt förbjudet att få ha begravningsgudstjänsten själv för denne pastor eller tillsammans med prästen utan det var på nåder han fick stå med där framme. Och var den som höll ett personligt tal som inte hörde till själva ritualen. Han var också den som hälsade, samlade de närmaste när vi kom, tog in oss i ett rum, välsignade oss, bad om frid och helighet. Det kändes väldigt vackert, vi sjöng en sång också. Sedan travade vi in kyrkan. Efteråt visste inte prästen hur fort han skulle försvinna, han tog tag i mig och sa att han hade så mycket för sig men skulle hemskt gärna suttit med mig en stund sedan försvann han och jag hade fullt sjå så inte svärmor rullade ned i graven, hon ville vara så nära kanten.

Och jag var ju absolut inte den som prästen skulle vända sig till i första hand, här fanns son, dotter och fru som var närmare anhöriga. Ja den som var kvar vid graven var pastorn när vi sjöng där, det dugde han till och jag hade honom till bordet sedan vid minnesstund och lunch som då var i Pingstkyrkan med mer sång och musik och tal. Var trevlig att prata med. Det var hemskt opersonligt annars den stunden i kyrkan och det var ändå svärfars hemmakyrka som han besökte ofta på gudstjänster och var medlem i som sagt. Men detta att vara inbjudande till någon annan det fanns det noll intresse av. Jag skulle varit glad istället, denne pastor hade massor med erfarenhet av olika gudstjänstformer och av människor, det krävs en hel del att hålla i en begravning t ex på ett vettigt sätt. Vad som helst kan hända. Det vet jag också men det tar jag en annan gång kanske eller inte alls. Jag kan säga som så att någon mer kan dö i den.

Vi saknar Dej så

onsdag 23 januari 2013

Small pack

rymmer mycket:-), så alldeles perfekt och fint alltsammans, tack älskade barn!

Som en liten lättnad

När blommorna kunnat beställas och hotell är bokat. Ringde också och pratade med begravningsbyrån som hade en alldeles utmärkt hemsida och länkar till allt vad man behövde veta en gång som denna. Alla blomsterarrangemang fanns på foton och jag ville höra om det gick att få det jag tyckte var allra vackrast. Är ju smällkalla vintern och kanske inte helt lätt att få alla sorter. Men det gick bra. La på luren och sedan fyllde man i alla uppgifter själv på sin dator, blommorna, banden, vad det skulle stå på dem, vart de skulle, när, min faktura, ja allt. Inga missförstånd och smidigt för dem. Och för mig med. Fast det var lite skönt ändå att prata med en mänsklig röst först. Som verkade införstådd med det hela. Jag hann knappt säga namnet så visste han vad det gällde eller vem rättare sagt.

Sedan bokade jag hotell med en lätt förvirrad herre, sa bådas våra namn, ska ju vara så att de vet vilka gäster de har, men han uppfattade att jag hette både ett kvinnoförnamn och ett mansförnamn som dubbelnamn plus mitt efternamn och funderade ett tag på det. Ja jag måste skratta och han skrattade själv efter ett tag, man kan ju inte veta i dessa tider menade han. Hoppas bilderna på hotellet i datorn stämmer något så när med verkligheten, det blir en extra spänning kanske.

Har plockat iordning kläderna inifrån och ut, provat och hängt på galge så det är klart, tycker det är skönt att planera så onödig stress undviks då när man ska iväg. För det dröjer än. Frågat maken om han kan ha kostymen som han hade på min mammas begravning och det kan han, säger han tvärsäkert. Ska se till att han visar det något före vi ska åka;-). Och att skjortan som han tänkt ha finns redo. Och svåger ska ha vit slips, om det är noga, man glömmer från gång till gång.

Åh minns mammas begravning, vi hämtade Anna och mågen på Arlanda och åkte direkt till stugan på landet. På kvällen kom mågen med sin fina skjorta som förstås var lite skrynklig från resväskan och jag tyckte det går nog ändå, nej han ville gärna stryka. Och jag tänkte inte på att jag kunnat låna strykjärn av någon granne, det var så mycket annat att tänka på, för stryker gör jag inte på landet, vi letade i gömmorna om det fanns något efter den gamla damen som vi köpte stugan av, och visst, ett strykjärn som värms på platta hittade jag, såg lite rostigt ut så jag tänkte att han förstör hela skjortan, men det blev ett strålande resultat:-). Och det var sommarens sista dag. Blev höst på en gång och inte en varm och solig dag till det året:
De här axen valde mamma till pappa, är så vackra och nu ligger båda här tillsammans. Pappa begravdes i rykande snöstorm i mellandagarna en jul-nyår,
Jag plockar ofta en trädgårdsbukett och går långpromenad med den när vi är i stugan, inte alltid den matchar de planterade blommorna, tror faktiskt storebror inte gillade det riktigt, han var ordentlig på vissa områden;-)

tisdag 22 januari 2013

På förekommen anledning

Det finns verkligen en mångfald i vårt land inte minst i begravningshänseende.

Här finns en hel bok att läsa som gäller ordningen och bestämmelserna för invånarna i vårt land.

Vilken tro som helst respekteras och tas hänsyn till. Min tanke blev när jag läste: tänker varje svensk som begär utträde ur Svenska kyrkan på vad det egentligen innebär? När jag läser om andra religioners begravningsritualer så finns något annat i stället som ersätter och mycket omsorg och hänsyn, sorgen får ta plats, respekt för den döde visas.

Vad blir kvar vid en borgerlig ceremoni i ett gravkapell? Som säkert kan vara respektfull men verkar så...ja helt tom.
På alla orter finns det borgerliga officianter som mot betalning kommer och läser en dikt om inte de närstående orkar göra det. Sjunga får någon annan göra mot betalning och någon som spelar mot betalning om sådant önskas och sångskatterna, de vackra musikstyckena, de innerliga psalmerna, ja de handlar ju om tro och hopp. Så de ska ersättas med något annat. Och ingen säger:
Gud, vår Fader, vi överlämnar Erik i Dina händer. Och giv honom, o Herre, Din frid och låt Ditt eviga ljus lysa för honom. Det sista läses vid kistan eller ute vid graven vid en kristen begravning.

Efter dikt och sång, kanske lite tal om personen så går man bara, liksom överger tycker jag och ut från gravkapellet eller annan lokal som saknar alla former av religiösa symboler, kyrkan tillhandahåller den lokalen eller gör kommunen det, när andra religioner använder den så har de med sig sina symboler och riter. Vi har liksom ingenting. Om vi inte tillhör något annat trossamfund vilket många också gör och som har rätt att hålla i en begravningsgudstjänst.

Begravningsavgift betalar alla så att vi får begravas någonstans men i de nya regelverket så ska inte någon präst ha begravningsgudstjänst för den som har begärt utträde. Även om det kommer önskemål från anhöriga och ber om just det. Jag förstår det faktiskt och själva säger kyrkan att det är bestämt så att man inte ska gå emot någons vilja (den dödes) vid ett sådant tillfälle. Som utträdet ska uppfattas av Svenska kyrkan, man tar avstånd och då från allt. Och där tror jag vi inte har tänkt riktigt så. Folk blir ju som helbrägda och faller i trans över ett prinsessdop eller blir upprörda på djupet om inte julsångerna får sjungas av deras underbara skolbarn. En kändis (typA:-) som jag talat med och raljerar enormt över kyrka och annat liknande han blir som helig när hans son har avslutning i kyrkan, berörd och troende i en timme ungefär. Jag tyckte de kunde ha avslutningen var som helst på hans skola, i gympasalen kanske, men fadern sa att han kunde inte vara utan det. Det gick djupt i hans själ, var det vackraste i hans liv. Prästens ord och de kristna sångerna och de andäktiga barnen.

Det finns kanske bland dem som begärt utträde som tänkt igenom det och vill ha det helt konfessionslöst.
Men jag undrar om det är så många som tänkt? Och det är nu bara ca 70% som tillhör Svenska kyrkan.

Här kan jag informera om Storbritannien t ex. Där krånglar man inte till det som vi gör fast de har en så oändligt mycket större befolkning. Alla som vill ha en begravning har det i kyrkan närmast och det kan finnas flera kyrkor i stadsdelen där man bor och är skriven men då väljer anhöriga vilken eller har man själv skrivit önskemål. Och prästen och allt ingår med körer och musik.

Inom patologin där jag arbetade några år, fast nästan bara med det levande, diagnostik av olika sjukdomar, direktkontakt med operationsborden mm, men jag kom i kontakt med det döda, det är ju samma klinik, där sa man att det finns inga som är så rädda för döden som svenskar. Infödda eller vad vi kallas menade man då. Som att vi tror den aldrig ska inträffa.

Och varför läser jag nu allt detta och funderar och skriver? Jo för min bror hade gått ur Svenska kyrkan och jag anade det en gång när vi diskuterade att han tänkte det av en anledning som jag visst kan förstå men man måste tänka på helheten. Och anledningen var inte själva tron. Och vi har varit på begravningar tillsammans sedan där den döde också begärt utträde men de hade en sorts familjepräst, man kan ju ha sin tro kvar fast man inte vill vara med, och prästen har haft begravningsgudstjänst ändå. Men nu har det ändrats och blivit skarpare regler eller tydligare kan man säga.

Och min storebror, åh, jag vet han hade sin barnatro och vuxentro och dottern som nu är vuxen ska ta ställning till allt och försöka ordna något hon inte visste om. Och vid förfrågan så säger prästerna "nej". "Nej". En tillfrågad pastor från ett större frikyrkosamfund som har vigselrätt och begravningsrätt ska nu hålla i detta och ha en kristen begravning. Fast i en lokal som inte är Svenska kyrkan, tillåts inte, utan en neutral. Och inte i pastorns kyrka heller för den tillhörde han ju inte. Tur mamma och pappa inte behövde vara med om detta också. Och det blir nog bra alltihop. Men spontant tänkte jag, skitpräster, ska man vara med där? Kanske de kunnat lyssna på bakgrund och lite mer. Men förstår samtidigt om man har denna policy eller vad man ska kalla den. Undrar hur Jesus hade gjort? Om en sörjande djupt bedrövad dotter ber för sin far?  Nej, jag ska inte gå ur och krångla till det. Och undrar hur en pastor gör för någon som aldrig varit med i en frikyrka.

Och i en vecka till "får" han ligga på den rostfria plåten på obduktion, det blir tre veckor då, en obduktion som är klar för länge sedan. Kanske det finns färre platser utanför när inte Svenska kyrkan ska ha begravningen. Vem vet. Det var hjärtat som stannade den där kvällen. Han skulle bara hämta det färdigbryggda kaffet efter middagen. Där vid middagsbordet pratade han om så skönt allt skulle bli, få ledig tid, tid att njuta av den där pensionen som slets ihop i ansträngt tempo och blev hög och som allmänheten nu istället får i potten.Vad jag minns var han aldrig sjukskriven vad det än var för klart att vi alla är sjuka ibland.

Det är rörigt, många från hans arbete ska ju hedra och familj, släkt och vänner. Käre bror hade nog tänkt det skulle bli så lätt istället, så småningom, fast nu trodde han att ett nytt liv skulle börja, en gammal arbetskamrat ringde mellan middag och kaffet som han inte träffat på länge och de pratade om friheten som stundade, så glad han var när han tänkte på den. Han hade sådan generositet och omsorg, fanns alltid först på plats hos våra sjuka föräldrar med vård och mycket kärlek. Och jag ska välja blommor...
Minns när han grävde upp en tuva och tog med till mamma och planterade, när hon och pappa flyttat till ett lättskött radhus och där pappa sedan gick bort.

söndag 20 januari 2013

Musikminnen

http://steelcityanna.blogspot.se/2013/01/to-everything-there-is-season.html, såg i kommentarerna hos Anna att Dan Laurin nämndes och då vällde många minnen fram. Tänkte leta efter den tidningen i bokhylleskåpen men så bra jag klistrat in artikeln i albumet, då är det lätt att hitta:-). En blivande 14-åring på Ingesunds musikhögskola:
 Gediget program för en tonåring och det var "förr i tiden" telefonkort uppmanas att ha med. Nästan så man glömt hur det var innan vi var ständigt uppkopplade.
 Ifall någon tror att blockflöjter är små;-)
 Annas flöjter, en är i olivträ
Det blev fler sommarvistelser här på musikhögskolan för Anna, här i fin sammetsklänning som hennes musiklärare i Stockholm sytt. Och vi har väl vant oss vi föräldrar att inte vackra flöjttoner ljuder genom rummen. Allt har sin tid.

Och i solens sken

Isrosor på balkongglaset, klarblå himmel och kallt:

I gatlyktans sken

Vaknade till, klockan var bara tjugo i fem, såg ut, isigt, vintrigt och kallt, kallt, kontrast till ljusen och färgerna inomhus. Det var kallt också kände jag när balkongdörren öppnades en smula så jag kunde ta ett foto:-), hu, brr, burr, burr:
Laddade kaffebryggaren så den är förberedd till frukosten, dukade fram porslin, och lite annat fix, tog fram bröd ur frysen som maken avfrostade igår, ungefär samma temperatur ute som i den så det var ett passande uppdrag, nu är den fin. Och man kan ju sova en stund till.

lördag 19 januari 2013

Motionspass typ ekologiskt;-)

 
 Ekologisk pasta från Willys, ekologisk citronjuice också från Willys, ekologisk tomatpuré från Coop, ekologiska tomater från Ica, därifrån kommer också löken, har inte sett det förut, en liten nätkasse med gul lök märkt ekologisk, (har också potatis ibland), bacon ekologiskt från Hemköp, fast det finns på Willys också men nu skulle jag köpa lite godis på Hemköp, troligen inte ekologiskt;-), ekologisk fetaost Willys, ekologisk torkad persilja Willys, ekologisk peppar och grillkrydda också Willys, ekologisk broccoli Coop, ekologiskt kaffe denna gång från Coop, brukar annars köpa det på Willys med ekologisk mjölk, ibland vill vi ha gammeldags och den har vi hittat på både Willys och Coop. Mjölkskummet toppat med lite kanel och rörsocker också från Willys och ekologiskt. En ekologisk korintkaka till kaffet även den Willys och lite ekologiska jordnötter senare från Coop:-). Summan av kardemumman ser jag nu att det mesta går att finna på Willys. Heja Willys!
Och till detta kranvatten som säkert inte är så ekologiskt med allsköns medikamenter från folk i ( i Sverige kostas inte på de särskilda filter som renar från mediciner) och klor och annat skumt. Plus lite gift från flygverksamheten här och därför får vi vatten från annat håll numera och det stinker fullkomligt av klor stundtals och då står det i lokaltidningen efteråt att man inte borde druckit det för att det tillsattes för mycket av misstag! Så därför har vi flaskvatten i reserv men det ska ju också innehålla allsköns elände sägs det. Jaja. Man får göra så gott det går och äta så rent som möjligt. Det var inget man behövde bekymra sig om under uppväxten, då var en annan tid. Och vi hade eget vatten som kontrollerades. Så det där att barnen idag ska bli både 150 år och 200 år tror jag inte på för ett ögonblick. Och med det tempot och stressen som är därtill.

fredag 18 januari 2013

Färdigt redan

Skönt att ha mat till en middag till färdig i kylen, ser kanske inte så där vansinnigt gott ut men det var det:-), fisk, potatis, tomater, paprika, lök och mumsiga kryddor i, tulpaninköpet är jag nöjd med också, står ovanligt länge vackra. Det vårgröna ljuset från Ikea är också bra, brinner fint.

Det ljusnar nu ♩ ♪ ♫ ♬

det gryr till dag, nattens skuggor flyr med snabba vingeslag ♩ ♪ ♫ ♬
Det dröjer länge ändå tills solen stiger så högt att den lyser in, men glad att se ljuset:

torsdag 17 januari 2013

Obefintlig

Läser i tidningen om både det ena och det andra. Personer som inte haft en känd adress i vårt land på två år kan avregistreras och hamna i Obefintlighetsregistret som sköts av Skatteverket. Det hade jag ingen aning om. Det gäller födda här sen Gustav Vasa sisådär, kan ju tänka mig mer att det är svårare att hålla reda på folk som invandrar och byter land igen och kanske inte meddelar allt. Även de om de säger att de finns här, så finns de förstås, så ska väl en myndighet reagera.

Men om en hemlös eller av annan orsak saknar känd adress dyker upp efter två år, levande eller död så finns den personen inte enligt Skatteverket. Då tar de om de är levande, som kvinnan som berättar sin historia i tidningen och idag har både arbete och egen lägenhet, kontakt med sin hemkommun där de sist var skrivna och ber socialen om hjälp men de finns fortfarande inte. Hur gör man med de döda? Det undrar jag nu. Ja så kanske de får ett jobb, ska få in pengar på ett konto men det går inte för de har ingen ID att skaffa konto med. Vi stöttar bara våra invånare säger kommunen, sådana är reglerna. Tror det var enklare förr med våra kyrkoböcker...
Ja då kan det inte vara lätt att bevisa att man finns som uteliggare. Och debatten går hög om de ska få ha en mobiltelefon eller inte som en skarpögd B-kändis såg de hade, spände sina arga ögon i den stackars mannen och gav upp ett ramaskri som hördes vida omkring inte bara från hennes blogg utan ända till TV-sofforna.
Den där gamla uttjänta mobilen har de många gånger fått gratis och någon vänlig själ betalar ett kontantkort då och då. Det räcker länge, kan vara till det ändamålet att de ska kunna nås. Vem vet om de lever nästa dag i den där snödrivan på plastkassen? Fast de finns kanske inte. Och den där B-kändisen hon visste inte att så gamla telefoner fanns...och bad lite lamt om ursäkt.

Sedan undras över barnfattigdomen och genast ska Kattis, Bris-chefen ändra begreppen och inte kalla det så.
Nu är det väl så att den här Janne har delvis rätt i det han säger men inte når fram riktigt denna gång.
För det är ett vitt begrepp. De som inga pengar har till varken mat, bostad eller kläder. Men det finns också föräldrar och båda fortfarande i livet boendes med sina barn, som har god inkomst men barnen får inte del av den. Och det finns orsaker att finna hos denna typ av föräldrar men det blir en lång uppsats att förklara så jag gör inte det.
Men vi måste fortfarande se ur barnperspektiv, barn som inte får basbehoven tillgodosedda, är fattiga helt enkelt på alla områden. Förskola och skola brukar till slut slå larm och möjligen får de då en kontaktfamilj om föräldrarna går med på det. Men det som behövs är daglig tillsyn i stället och i vissa fall handledning och utbildning av föräldrarna, titta på de nätverk de har, resurser mm. Men vilken vettig människa ska följa upp det och göra den insatsen? Familjestödjare kostar pengar och de kommer och går en månad kanske, sedan ger de upp. Så kommer en ny eller socialen beslutar om någon ny insats och det är alltid barnen som är förlorare.
För fortfarande måste man se det ut barnens perspektiv, att de har rätt till en värdig barndom och får mat, sömn, vila, varma kläder, bli sedda ibland, att föräldrarna vet vilken förskola/skola de går i, blir tilltalade på ett vettigt sätt. Få göra saker som barn tycker är roligt och som är just för barn, inte leva i föräldrarnas vuxenlekar och intressen och hela tiden anpassa sig till det. Och tänka att om de är nära föräldrarna kanske de får mat, hjälp att bada och tvätta håret, rena kläder eller något sådant självklart.

Och den där tågolyckan, nej den trodde jag inte hänt så med en tjej som nattstädar tåg, att plötsligt får för sig att starta det. Det lät för osannolikt sa jag till maken när jag läste det första gången, han tänkte inte alls i sådana "spår", men jag såg mera en ung kvinna som noggrant utförde sin städning och desinficerade alla handtag och sedan nycklarna också som tydligen satt i. Eller fastnade i dem med kläderna. Eller fällde fram sätet för att kunna passera förarhytten som hon skulle och gå ut. Det sägs att nycklarna satt där och det är förstås mer än pinsamt att de gjorde. Startklara. Och hoppas hon överlever själv nu. Vilken chock! Och dessutom att bygga ett flerfamiljshus exakt mittemot stoppklossarna på ett tåg, verkar även det lite obetänkt.

Kaffe fast te i Japan

Så är det säkert, tror att det här är tekoppar, vi kommer att ha dem som kaffekoppar. Jag visste inte att Kenzo gjorde porslin och de här hittade jag också hos Hela människan förra veckan, helt oanvända. Kunde inte motstå de fina blommorna och färgerna. En så rar kvinna ur personalen blev väldigt engagerad, hon tyckte de var så fina, föreslog att jag och min man skulle "findricka" ur dem och sedan diska försiktigt och bums ställa in dem i ett fint skåp:-). Jag sa att vi använder vackra saker för att förgylla vardagen också, de får gå sönder om det skulle hända, och är ingen stor sak, då såg hon alldeles förtvivlad ut ett tag men lyste upp igen när jag lovade att vi skulle vara försiktiga:-):
Och vad kunde passa bättre än ett litet kaffekalas idag, grattis kära moster ♡

onsdag 16 januari 2013

7 timmar och inte en minut

Det var stockholmsdagen idag, precis sju timmar i längd. Tänkte på att det blivit ljusare när jag såg ut klockan tre men vips så föll mörkret, väldigt snabbt går det, men minut för minut blir dagarna längre.
En liten upplogad väg syns som vi kör ut bilen på.

Oj

När jag letade efter sången i förra inlägget så fann jag ett mirakel: Rhema Marvanne.

Här också, en berättelse.

Uppdatering: det här är ett annat barn, jag smälter:-)

Så är det

Ljuset jag tycker så mycket om har snart brunnit färdigt. Och lyssnar på en sång, hittade inte den sångaren här så det fick bli en annan som framför den:
Styrkan i Hans hand

tisdag 15 januari 2013

Tulpanens dag och snöyra


 .
Den lilla traktorn går på alla växlar
Någon tvekar i snöhögarna, här behövs mer hjälpmedel än stavar kanske
Liten hund på promenad
ska vi inte gå hem igen?
              Ett litet barn får åktur över bron i pulkan, till sitt "jobb" kanske.
  • Rosa ljus - Jag upptäcker plötsligt att den rosa himlen speglar sej i och studsar igenom fönstret och blir små skära rutor på dörren. Underligt glad blir jag av det.
    19 timmar sedan
  • Gymhäng - Jag har gått och blivit med gym igen! Kan ni tro! Eftersom jag återupptäckt min kärlek för att springa har jag slagit till med ett gymkort för att kunna ...
    1 dag sedan
  • Nytt recept: Svartvinbärspaj - Efter att ha skördat de svarta vinbären på mina svartvinbärsbuskar i min egen trädgård så gjorde jag en svartvinbärspaj. Åh vad god den blev! Kanske smak...
    3 veckor sedan
  • Lite var dag - Ja lite så, var dag när jag var själv så fixade jag med lite av varje, t ex gjorde nytt runt diskbänkens kanter med silicon, svårast var att ta bort det ga...
    8 månader sedan
  • Jag har flyttat! - Inte så långt bort, min nya adress är: http://engelsktporslin.blogspot.se/
    5 år sedan