onsdag 31 oktober 2012

Halloween

Tittar i albumen, hittar ett foto från 31 oktober strax före kl fyra på eftermiddagen. Har firat den dagen i Sheffield en gång, borgmästaren ropade ut när en miljon besökare kommit in till centrum, det var en upplevelse och väldigt trevligt och trivsamt, massor med gott att äta, många vuxna och barn utklädda och de vuxna med glimten i ögat, mycket roligt såg vi och stan lyste fint i höstfärger alldeles av sig själv:

Lyxchoklad:-)

Passar fint att avsluta denna höstmånad med lite lyx:-). När jag kom med tåget från Manchester airport till Sheffields station på kvällen för vidare transport till nya huset så möttes jag av mågens chef som är irländare och han överlämnade med en chevaleresk och gentil gest fin irländsk choklad och en kindpuss. Ja sämre kunde det vara;-).
Nu kan vi njuta hemma av: Vanilla Ice Cream&Toffee Crisp, French Almond Torte, Strawberry Pavlova, Crème Brùlée, Tiramisu and Lemon&Lime Parfait!
Lemon&Lime Parfait, betyg: ljuvlig!

tisdag 30 oktober 2012

Meersbrook Park

4 kilometer från citykärnan finns en av Sheffields 200 parker, woodlands och trädgårdar, de här parkerna får priser år efter år som de vackraste och mest välskötta parkerna i Europa. Förstår.

Liten engelsk trädgårdsbukett

måndag 29 oktober 2012

Lite rock´n roll till kvällsteet:-)

Jambalaya

Vardagslycka

I mörkret och iskylan på balkongen finns riktiga överlevare. Känner alltid lycka när jag formar en bukett i mina händer, blommor har följt mig så länge jag kan minnas, genom barndomen, som student i Uppsala kunde jag hoppa av cykeln när jag såg en liten äng, vart tog du vägen?:-). När Anna börjat första klass, jag har en ledig dag, det ringde på porttelefonen, väntade ingen men där stod Anna med en bukett i handen, funnen, fint plockad och kvickt hemsprungen på en rast:-) :

Kära dotter och käre måg:-)

Önskar er allt gott i ert:

lördag 27 oktober 2012

Så mycket bättre

Jag har ett speciellt förhållande till Pugh, nu sjöngs inte den sången ikväll, "Där gullvivan blommar", som han skrivit texten till. Den sjöngs av en flicka på begravningen där jag frös så jag skakade, en begravning som inte skulle vara. Fortfarande efter snart tio år tänker jag varje dag på den och tror fortfarande det inte hänt. På jobbet frågade chefen: hur gör ni med hatet? Hatet? Det fanns ingen plats för hat när sorgen tog plats. Sorgen tog allt. På begravningen kände jag förutom fysisk smärta, kyla också stolthet, min släkt, vad storslagen den var, vilken styrka och kraft, sund, kärlek. Vackra människor.
När jag lyssnar här så ser jag den spelas på både begravningar och bröllop. Jag letade rätt på CDn i butik och spelar den ofta. Programmet ikväll tyckte jag också om:
"Grymlings"

Liten följer stor på promenad:-)


Maning till stickintresserade och säkert till oss andra också

http://www.hemmetsjournal.se/Handarbete/Sticka-och-skicka/Artiklar/Lakaren-Britt-Gustavsson-En-varm-troja-kan-radda-liv/#

fredag 26 oktober 2012

De stora träden

De kan bli väldigt stora, och så vackra de är med de otroligt blanka bladen som glänser så  effektfullt mot de röda bären, ett sådant växer i Annas trädgård, detta är i Botan. De finns endast odlade här i södra Sverige. Av detta träd görs, om man har ett "kvalitetssådant", de ljusa schackpjäserna, de mörka görs av ebenholts. Till miniatyrmodeller som små fartyg mm används järnek eftersom det går att bygga och tillverka mycket små detaljer av träslaget.

torsdag 25 oktober 2012

Nonchalans

Kan man inte skilja på månader är kanske tiden svår att passa...
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15671910.ab

Men mungiporna åker upp här, gillat denna dam från första stund jag såg och hörde henne, kul, uppfriskande och duktig:
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article15672115.ab

Och Reinfeldt visar lite humor med sin kommentar lite längre ned:-)

Tänker

Jag uppdaterade inlägget om barnen och tänker mera:
jag fick lyssna till ett föredrag av en idag vuxen kvinna, som inte pga av missbruk i sitt hem utan sjukdom var i en förfärligt svår situation, mamman död och hennes pappa svårt sjuk men försökte ta hand om henne, ja han såg henne i alla fall och pratade med henne och stöttade. Men ekonomin var usel. Den lilla tjejen fick själv sitta på soc.möten med fina tanter som hon sa, kyliga, negativa, inget behövde familjen. Inte mat heller. Då reste sig en tjusig dam mitt i alltihop och flickan blev rädd. Hon sa: följ med och så tog de en varuvagn på kanske Ica eller Konsum, plocka i vad du tror du behöver, tänk på pappa också, vill du ha något som inte är mat, ta det, godis, juice eller så. En full vagn, tanten betalade förmodligen ur egen ficka tror denna kvinna idag, lassade ur allt hemma hos dem och sa hejdå.
Det, var den här kvinnans enda ljusa dag i hela barndomen och hon gömde det inom sig, i skolan, överallt, mindes, och det gav henne hopp att det finns människor, någon, som bryr sig. Pappan dog sedan men den unga tjejen gjorde allt för att fixa ett liv som var värt att leva och skötte studier och sig själv och ingen kunde ana idag hur hon haft det om hon inte berättat. Hade lyckats i livet som man säger och själv sa hon att det berodde på den enda händelsen. Den gav henne ett hopp.

Nyanser

Tre får räcka:-) , i den "litterära" världen är de kanske fler;-). Jag föredrar dessa skönheter, tre rosa nyanser av prinsesstjärnan, fick dem noga inslagna för det är rysligt kallt nu sa damen och visst kom lite snö och hagel senare ikväll. Kallt är det.
Vi gick igenom en gigantisk julavdelning, jag blev nästan yr, maken var nog snabbare igenom:-), köpte julpapper, servetter och lite annat smått och gott. Så var det klart!
I kassan stod ett gäng pratsamma gossar, de läste muntert om en annan prinsessa, sa att tänk om svärmorsdrömmen är en mardröm:-). Sen kom maken min och de hade varit hans elever och då flyttades fokus genast till hans fru. Det tyckte de var intressant att se henne:-). Jag tycker det är roligt att träffa på hans elever i alla möjliga sammanhang, det tycker inte maken;-). De ropade in några anställda som också hade haft honom som lärare, väldigt gulliga och glada var de. Och roliga tyckte jag:-).
Hemma blev det stenugnsbakad pizza från Coop, väldigt god faktiskt, lite uppiffad med körsbärstomater och extra kryddor, en halv var fick räcka så här i kvällningen.

Shopping och fika

Fint alltsammans, känner mig mycket nöjd när det packas upp hemma, den fina mjuka tröjan i ull är jag jätteglad att jag köpte, underbar, tog en sväng här i affärerna och inte var det mycket som lockade, nej inget. Shopping i Sheffield är toppen:-)

onsdag 24 oktober 2012

Viktigt!

http://unicef.se/utanfor

Som av en händelse...igår såg jag de två flickor vi hade här som helgbarn och andra dagar också i fyra år. Köpte alla kläder till dem för alla årstider, fick aldrig ett tack men barnen var glada när de blev badade, omskötta, fick söta och nya kläder, god mat, återhämtande sömn, roliga utflykter, julfirande, (ja det firade vi lite då och då:-), födelsedagsfirande, namnsdagsfirande, sagoläsning, musik, sång och dans. Den lilla lärde sig läsa här innan skolstart. Och den större lärde sig att spela på ett instrument och spelade Pippi-visor och julsånger så det stod härliga till. Mycket konstnärsverksamhet utövades också.
Men vid nästa besök var kläderna som spårlöst borta, fanns aldrig med i någon packning utan de kom i sina smutsiga och trasiga. Jag köpte nytt, nytt. Omöjligt att få ett besked av föräldrarna vad de gjorde med kläderna och soc stod på deras sida med att säga att föräldrarna gjorde som de ville.
Uppdatering: Väldigt många läser detta inlägg så en förklaring kände jag kanske behövs: kläderna betalade jag och maken, inte EN krona fick vi i ersättning, det blev naturligtvis kostsamt för alla årstider i fyra år. Blev inget ärvande heller för kläderna "försvann". Vi tog förstås upp det med socialsekreterarna men de vände i princip ryggen till när vi talade om detta, för klädinköp ingår inte i uppdragen, det ska föräldrarna stå för men kommer barn med flipflop i en meter snö... eller saknar badkläder, eller gympakläder (de var anmälda till  gympagrupp båda som vi då skötte här men saknade kläder för det). Inga overaller, vinterstövlar, skor, mössor, vantar, jeans, tröjor, toppar, underkläder, strumpor, ja ni som har barn vet ju vad de har på kroppen. Och så blev det lite extra förstås som säkert var onödigt, en söt klänning, fina leggings med rosetter, portmonäer, små väskor, något smycke, hårprydnader, pysselböcker, och mycket annat, sånt behöver inga barn enligt socialsekreterare, men inga kläder heller tydligen. Det som skulle ersättas var två bilbarnstolar men det struntade vi i, var ju försumbart i det hela, betalade och tänkte att de kan användas till andra barn på besök. Och förstår av händelsen idag att några andra kläder har de inte fått men de växer ju...

Igår som av en händelse...båda flickorna satt tillsammans i ett sammanhang, hade tvättat hår, klädda i "mina" kläder från topp till tå, särskilt söta kläder jag köpte med som presenter från England till förra julen och minns så väl när jag fann dem och tänkte så fina de skulle bli  med färgerna som jag valde noga efter var och en. Ja jag gapade, undrade, om flickorna bestämde själva över detta, måste de gjort, att dessa kläder ska vi ha. Minnen har de också förstås. Men alldeles tyst är det. Och jag tänkte vidare att ingen annan har givit dem något antagligen. Och tror att de själva har ansvaret för var de har sina saker och utrustning och vårdar det. Allt såg fräscht och fint ut. Förunderligt!

Bishops´ House

Ett 600-årigt hus fullt beboeligt, spännande! Vilken hållbarhet! Historien om huset och området går tillbaka till 1300-talet men säkert har man kunskap om familjerna från 1400-talet. Här växte två pojkar upp, John och Geoffry Blythe och båda blev biskopar så därav namnet:-).

Detta hus är också öppet numera och sköts av volontärer och en intresseförening så det kan visas. Det har använts tills nu som boende tillfälligt för medlemmar eller anställda i parken som rekreation en tid. Nu är det museum.

tisdag 23 oktober 2012

Shepherd Wheel

Det är sådana här historiska platser vi passerar eller kommer till och stannar en stund när vi går Sheffield Round Walk. Efter denna flod fanns små industrier vartefter med stugor familjerna bodde i, här har man bevarat miljön och volontärer arbetar ideellt och har öppet för besökare, tillverkningen av knivar var igång redan på 1500-talet här i Shepherd Wheel, nu är det  mitt i storstan.

söndag 21 oktober 2012

Apropå handskar

Jag ser den inte, TV-serien och tänker inte läsa boken heller. Jag förstår att de båda är viktiga och tar upp andra perspektiv men denna tid är alldeles för svår att tänka tillbaka på. Det var främst vi inom laboratorierna som fick all blodburen smitta, kroppsvätskor med smitta, upphostningar med smitta, organdelar med smitta mm. Något risktillägg existerar inte i vår värld. Och vi arbetade med handskar tidigare med tanke på hepatitrisk, men då uppmärktes endast de prover som var kända med hepatitdiagnos och handskar användes inte hela dagar. Naivt. Nu blev det så, och det blev en stor kostnad naturligtvis för det var de finaste smidigaste kirurgihandskar som krävdes, något annat går inte när man pillar med mikroliter och nanogram. Det blev ett nytt sätt att arbeta och en del tyckte det var ett hinder, man använder sin hud till mycket där det krävs.

Dessutom ökade analysmängderna kraftigt och det ökade på stressen, vi måste helt enkelt arbeta ännu snabbare. Just år 1982 var jag gravid, forskade på immunbristsjukdomar inom immunologi på Huddinge sjukhus och kom till slutfasen och kunde dokumentera en ny metod, fagocytos, födde barn, avböjde som tur var blodtransfusion efter min stora blodförlust vid förlossningen, tur jag kunde tala, främst hade jag kunskap om serologi eftersom jag arbetat inom det området länge och visste att det fanns stora risker och man klarar en ganska stor blodförlust.

Så mycket skrämsel kände inte vi, det har aldrig varit någon som frågat efter hur vi mår inom analysområdena. Men det blev så oerhört tufft och stressigt! Vi kämpade på, en del stack sig på smittat material, främst fick kollegor hepatit, vacciner började utvecklas mot de olika hepatitvirusen. Men bromsmediciner skulle dröja mot den "nya" sjukdomen.

 Idag är det fortfarande ca 80% som drabbas av incidenter i sjukvården, stick- och skärskador bl a. Utredarna anser att det ska vara nollvision men verkligheten ser annorlunda ut i en stressig miljö som är långt ifrån utredarnas verklighet förmodligen.

På "avskedsrummet" på sjukhuset kunde det sitta småbarn vid sin mammas kalla kropp, smittad av sin man, sjukhuspersonalen visste i en del fall inte vem de skulle vända sig till, anhöriga fanns inte, och de hade ingen social kompetens för att ta hand om sörjande småbarn, då var sjukhuskyrkan en krycka att ta till. Sedan ringdes socialen och barnet fördes till ett tillfälligt jourhem. Ja det här var ur livet och just beskrivna dödsfall  p g a sjukdomen som förlamade mycket. Barn kunde bli ensamma av andra sjukdomar också förstås. Men detta, som var så tabubelagt så barnet fick inget veta, hur gick det sedan för dem kan man undra? Allt togs ifrån dem och att sedan komma till en totalt främmande miljö med säkert en okunskap om mycket och vad mer kunde inte hända dem där?

Prins Charles

Vilken middag han bjöd på:-):
Jour