måndag 20 februari 2017

Idag

En stor dag och våra tankar är där. Länkar till en som berättar och vilka konsekvenser det blivit, det finns inga ord för det är så alldeles obegripligt absurt. Irländska Liz berättar:
http://www.1daywithoutus.org/liz-needhams-story/

Idag skrivs historia i Storbritannien: http://www.1daywithoutus.org/

fredag 17 februari 2017

Tussilago?

Jag såg framför mig den soliga markslänten här mellan de vita trädstammarna lysande gul men det dröjer ett tag till kanske men här brukar det växa tussilago tidigt på våren och nu känns det som vårsolen kommit. Trevlig helg önskas er alla!

onsdag 15 februari 2017

Pysslar vidare

Gör lite småfix mellan storfixen:-), de där magnetlåsen till köksskåp och de fasta garderoberna som städskåp och linneskåp som jag nu ser är Marbodalinredning allihop och fanns från början här har magnetlås som trillar av här och där. Bra med In och Finn, de har sådana där dubbelhäftande rullar som man klipper till lämplig längd själv, annars kan man också göra ett litet hål i magnetplattan och skruva fast, gjort det på några.

Och så fortsatte sortering och en hel byrå blev tom. Fantastiskt!

Och ljuset kommer mer och mer så det är fina färger på himlen innan solen går ned. Fantastiskt det också!
Här var det grönt en gång! Det är ju på modet igen men vi målade om och inredningen är kvar sen snart 40 år! När vi köpte hade de förra ägarna bott några år bara i husen som är byggda 1978. Lade nytt golv och tapetserade, målade tak och element och så köksskåpen och så har det varit nu under lång tid. Bytt kyl och frys och spis förstås. Min egen mamma var snabbare att byta kök än jag:-) men tycker att det är helt okey som det är, blir ju inte så mycket annorlunda hur man än gör här tycker jag. Och de fina handgjorda eller blåsta dörrknopparna jag fann i ofärgat glas med struktur och mässing från Lindshammars glasbruk vill jag aldrig byta ut. Har jag aldrig sett hos någon.
Och såg först nu att det var Marbodalkök, verkar vara gediget:-), maken påstår att det har han tänkt på och sett:-)
Här var det strumprensning:-) och de här kunde jag inte slänga:-), får använda dem
Maken får en uppgift, väldigt mycket idéer tycker han att jag kommer med och besvärligt att få rätt mått ...
till lådorna som nu är alldeles tomma
Den här vann jag på jobbet, tar plats den med, är en bryggare med termosfunktion och av bra märke, tänkte först att på landet kunde vi ha den men hur ofta brygger vi kaffe och sen sparar det och går och dricker av det hela dagen? Nej aldrig så den gav jag bort efter det funderandet, passar bra hos byggare som är flera på jobbet

tisdag 14 februari 2017

Alla ♡♡♡s Dag

Tycker att det passar fint med dessa hjärtan från stuglandet då:

Det dröjer förstås ett tag till innan vi kan se dem men fint att ha ett foto att titta på:-), en fin Alla Hjärtans Dag önskas er alla

måndag 13 februari 2017

Enkelt?

Nej det har nog aldrig livet varit för människan och jag tror inte det finns enkla jobb heller som våra politiker talar om, känns som rena fantasifoster och jag väntar mig mer av dem som styr detta land än rena fantasier.

Det blir som att hålla människor tillbaka, se ned på både dem och arbetena precis som det gjordes en gång av kyrka och stat tillsammans.

På mitten av 1800-talet var det få barn som fick gå i skola och inte de fattiga med sämst möjligheter och minst makt.

Långt innan på 1500-talet fanns det skolväsende med munkar och nunnor som hade fina skolor och som var till även för arbetarnas barn på slott och herrgårdar. Allt det där förstördes till grunden av Gustav Vasa när han slog sönder och rånade allt från den katolska kyrkan men just nunneskolor fanns kvar en tid fick vi höra när vi besökte Skokloster, de var så betydelsefulla. Men sen dog de ut och det tog anses det ett par hundra år att komma tillbaka till den bildningsnivå och kunskapsnivå som fanns innan Gustav. Även inom sjukvård. Själv var han som ett icke diagnostiserat barn när han sändes till Uppsala och skulle studera på universitet som 13-åring men uppträdde som dem vi läser om i dagens tidningar, han hotade lärare och stack sönder kursböckerna med kniv och blev relegerad.
Och sen blev han kung.

Längre fram vid mitten av 1800-talet startade baptister i Sverige skolor, de första 1852 och de fanns snart över hela landet. De var till för alla och tusentals barn fick lära sig läsa, skriva och räkna. Det ökade jämlikheten oerhört, att pojkar och flickor hade samma värde och det ökade kunskapen hos dem och sedan som vuxna visste även kvinnorna sina rättigheter. Det här var ett tungt arbete, skolorna förbjöds och lärarna om de fortsatte fängslades. Det finns mycket att läsa om det här, baptister var fredlösa, de var ett hot mot kyrka och stat när de kunde läsa och se själva vad som stod i både Bibel och tidningar.

Här läser jag nu om en pojke, Jonas Stadling, född 1847 i Jämtland, som 3-åring blev han långvarigt sjuk och lärde sig då att läsa på egen hand. Han blev som 10-åring dräng hos ett dysfunktionellt par och hade sin sovplats och boende i ladugården.

Han får kontakt med baptisterna och vandrar 20 mil för att utbilda sig till lärare. Då var han 20 år fyllda. Han får tyfoidfeber och är sjuk ett år men får hjälp verkar det som för han kommer till Stockholm och blir uppmuntrad att ta studenten, han har studerat på Betelseminariet där som redan finns vid denna tid. En domprost försöker hindra honom att ta studenten eftersom han är baptist men han kan det ändå. Redan året efter reser han till Manchester i England och studerar vidare. Reser också till Schweiz för studier. Gifter sig med Anna som är adoptivdotter till baptistledaren i Stockholm, de reser vidare till USA och engagerar sig mycket för människor i Illinois där de bor ett par år. Nu har han blivit drygt 40 år och engagerar sig mycket för samerna, (det kommer en film nu 2017 om samerna på bio som är mycket omtalad och senare på TV), men detta var runt 1890-talet. Sen utbryter stor hungersnöd i Ryssland och han deltar i Leo Tolstoys nödhjälpsarbete och de har amerikanskt stöd för detta.

Så är han tillbaka i Sverige och reser i hela landet och håller cirka 1000 föredrag med ljusbilder till. Under 20 år är han sedan journalist på Aftonbladet fram till första världskriget. Han förmedlar nödhjälp till Norrbotten under denna tid och studerar också fattigvård i England. Han bevakar ingenjör Andrées avfärd och polarexpedition och vistas på Spetsbergen för Aftonbladets räkning och sänds iväg för att leta efter honom i Sibirien sedan. 300 mil med släde, skidor, båt och revolvern på huvudkudden, det var tuffa tider. I New Mexico var det brinnande indiankrig när han reste dit och han valde att bo med indianerna.

Det står mer om nödhjälp, han skapade opinion här och i flera omgångar i nordligaste Sverige ordnade han med kraftfoder till kreaturen som alla hade dött annars och folket med. Och samernas sak och talan och hjälp till betesmarker var så viktigt att de själva säger att det utan honom knappt funnits någon renskötsel idag i Härjedalen. PS I år har Svenska kyrkan någon sorts "förlåt-oss-kampanj" för vad stat och kyrka gjorde mot samerna, ja vad de själva gjorde, det var mycket grymheter, det är i samband med filmen som ska visas och ska ge kunskap mer igen om vad som skedde.

Han fick vänner över hela världen och tsaren själv såg till att hans bagage kom till rätta när en snorkig svensk ambassadör fördröjde det. Han fick tsaren att ingripa sedan mot förföljelserna mot Sibiriens urbefolkning.

Efter åren i Sibirien belönades han med Vasaorden men ville inte ha den. Sen fick han den för nödhjälpsarbetet i Norrland och då tog han emot den. Han talade sju språk fluent och skrev ett 20-tal böcker, de har översatts till engelska. Han finns i vår svenska psalmbok med flera psalmer och i andra sångböcker och gav också ut en barnsångbok.

Innan Aftonbladet-tiden tänkte han med fru flytta till USA men svärmodern blev sjuk så de tog hand om henne. Hans fru var en duktig ledare och undervisade och drev olika nödhjälpsprojekt. Det står inget om deras barn, tror inte att de hade barn. Jesu bergspredikan såg han som kärnan i kristendomen och han tog aldrig betalt för några insatser när det gällde nödhjälp och han arbetade också och skapade opinion för böndernas sak och deras skogar som de lurades på, det var stora alkoholproblem i landet och bönderna fick brännvin och kunde manipuleras till ännu mer fattigdom. Det kallas baggböleriet. Riksdagen fick upp ögonen för det men det tog 20 år, ja under hela den tiden kämpade han för deras sak.

Han ger ut sin memoarer 1930, "Minnen vid slutet av vägen", så där finns väl mer om familj under denna tid. Han dör 1935. 88 år gammal, otroligt bara det vid denna tid. Och det är 170 år sedan han föddes. Och ingen jag läst om förut men maken kände till honom till namnet men inte mer. Tänkte också på att det blev ju den stora utvandringen till USA under denna tid och så oerhört fattigt det var i Sverige, det räknades ju som det fattigaste landet i Europa. Ser bilder i tidningen, mamman försöker amma ett litet barn, några småpojkar äter på en stövel de fått tag på, ja som mat, de äter den verkligen för att stilla hungern, sen gör de gröt av tallbark och äter mossa till om de hittar någon och så är allt djupfryst inomhus. Det är inte så länge sedan och det berättas att när föräldrar är ute för att leta mat så hittas barnen döda när de kommer tillbaka. De försöker äta träkol och vad de ser. Han som inte räknade sig som en äventyrare men äventyren sökte honom, han hjälpte tiotusentals människor i nöd.

Det var också ett svenskt liv.

Och lite så är synen idag att det finns människor med olika värde, politikerna har högt värde förstås och bankchefer medan folk som arbetar med människor har inte lika stort värde och barn och gamla dem kan vem som helst arbeta med. Enligt politikerna som i vissa fall inte har någon vidare utbildning själva och borde ta de där "enkla" jobben. Men det är viktigt att alla som bor här får lära sig läsa, skriva och räkna om de inte har de grunderna alls och sen får de gå vidare efter förmåga. Och få värdighet.

söndag 12 februari 2017

Den akademiska staden ...

och andra städer, det här var en väldigt lugn stad och just väldigt mycket studerande och studeranden. Men problemen här finns i flera städer och det är ett stort problem i många många länder denna ökning. Tror inte det är några enkla jobb heller att försöka stävja men mycket behövs av resurser och kanske många kan hjälpa till på något sätt. Det är mycket jobb om det inte ska gå överstyr.
http://www.unt.se/nyheter/uppsala/ensamkommande-i-uppsala

fredag 10 februari 2017

Matkassar

Det finns för både djur och människa numera, prenumererar på en tidning där det följer med allehanda reklam som denna:
Oerhört söt hund, katter är alltid söta och jag undrar vad det här är för hundras? Nu har vi varken hund eller katt så detta är inte aktuellt, än, för oss men tror att idén är bra. Många äldre och andra med är det tungt för att bära hem strö och mat om de inte har bil så detta är nog ett bra alternativ att beställa på nätet och få det hemkört.

I en annan reklam erbjuds vi som prenumeranter att för 2790 kr vara i Nordafrika i 15 dagar, de första 7 rundresa med buss låter livsfarligt bara det men säkert intressant med all kultur i intressanta städer och besöka världskulturarv och så avslutas allt med 8 dagar i sol på lyxhotell. Ett resedatum gäller och det är i november i år och jag undrar ju lite ändå vilka som nappar på sånt här och så långt i förväg. Man får ta sig till Göteborg för egen maskin sen är det bara att köra på. Föreslog att maken skulle testa, haha, men han såg helt skräckslagen ut.

Som jämförelse kan man som prenumerant på SvD åka till Värmland och strosa i 4 dagar och gå på lite teater för 12500 kr per person.

Sen prenumererar vi på ett par tidningar med mycket intressant historia men det blir ett eget inlägg, är väldigt fascinerande att läsa om vilka strapatser enskilda varit med om och vad de uträttat för oss alla som kanske inte alltid är glömt men nästan. Inget man läste om i skolan vad jag minns.

En trevlig helg önskas er alla!

torsdag 9 februari 2017

Mats

http://sverigesradio.se/Mats

Mats fortsatte till Sveriges Radio Stockholm och blev chef för den digitala utvecklingen på SR och hade som mål att SRs sändningar skulle kunna lyssnas på i hela världen. Och de finns, men jag vet inte om det går överallt än.

Lägger in en länk om de sportsliga sammanhangen också:
http://www.unt.se/familj/minnesord/mats-akerlund, tänk att redan i barndomen så syns så väl hur en människa är och ska bli.

Vi gick i samma klass, det är Mats jag skriver om här:
https://engelsktporslin.blogspot.se/ då när det var lärarstrejk och vi skötte undervisningen själva.

Nu är han död, fick en chock och det känns så oerhört sorgligt, tänker på hans familj. Första minnena är från tidig barndom och sen minns jag så väl när vi var 12-13 år och åkte till Uskavigården på sommarläger och paddlade kanot och sportade och satt vid lägereldar, Mats var den snällaste av snälla, så omtänksam och gullig och vi gick ned till sjön ibland han och jag och satt där. De flesta var 2-3 år äldre på det här lägret som SMU anordnade och de fungerade väl lite som ledare också en del av dem. Mats och jag var riktiga ljus i skolan och han var ofta lite underfundig i sina kommentarer under lektionerna. Vi hade så roligt i vår klass och killarna i denna klass var så enormt fina och rara förutom begåvade. Ja vi tjejer också men killarna var så otroligt fina mot oss tjejer. Måste vara hemmen med goda förebilder och även lärare och andra vuxna. Känns som jag skriver om ett annat århundrade och det gör jag ju också ... Han valde journalistiken och kunde valt vad som helst men kom på rätt plats inom SR. När jag var klar med min utbildning så började jag en tjänst på universitetssjukhuset i Uppsala och for fram på min röda Monark tidiga morgnar. Mats sa sen på en klassåterträff att han ofta körde om mig men vågade inte tuta, var rädd jag skulle störta där i trafiken under min framfart med filkörning och allt. Ja fy så farligt tänkte jag på sen utan hjälm, sånt var inte uppfunnet då, i livlig buss-och biltrafik.

Men jag lever och Mats har gått före. Så oerhört sorgligt det är att så många dör alldeles för tidigt! Så tragiskt med alla som slutar livet här så plötsligt, det är så många. Familj, släkt, vänner, kollegor och barndomskamrater.

tisdag 7 februari 2017

Drottningen av ordning:-)

Haha och organisation och planering:-), jag är självutnämnd men det finns ett proffs på det och hon var i SvDs söndagsmagasin det senaste, har väldigt mycket bra information och givit ut böcker om detta. Jag länkar inte för det var helt omöjligt att komma in på hennes blogg efter artikeln men ni kan googla på "förvaringsdrottningen". Heter Paulina.
Nu är linneskåpet här en dröm och jag gjorde precis som Paulina, inget jag tänkt på förut men jag la i påslakanet det/de örngott som hörde till och de tar ju ingen särskilt stor extra plats och så hittar man det direkt. Sedan finns ju en hög till förstås och då får man ta dem som passar, har ju alltid fler kuddar som ska ha örngott men det blev mycket mer överskådligt. Det som inte fick plats gavs bort.

Och dukar ja, det är inte en affär:-), jag rullade alla som var lite längre och de mindre fick en egen plats. Så hittade jag små broderier från Annas syslöjd och nu vet jag var de finns. Anna var mer en träslöjdare och vi har både hyllor, pallar, svarvade skålar, skärbrädor och ett litet skåp som används och är framme. Jag var själv en träslöjdare och det var nog inte så vanligt med träslöjd på min skoltid men jag gick i en mycket modern och framåt skola.

Sedan sparade jag några mycket vackra linnedukar från min mormor och min farmor. Tyger hade jag också som tog plats och ska nog inte sy så mycket så dem gav jag bort. Lite möbeltyger också men dem har jag redan klätt om med till det som skas så resten kunde ges till någon annan.

Maken tvättar mattor i den fina mattvättstugan, den är nyrenoverad efter att takläggare här hade den som lunchrum:-) och nu fin igen. Där glömde han sin finaste klocka och började leta här men kom på att han tagit av sig den när han hängde upp mattorna. Och den låg kvar! Skönt att det finns ärliga människor ännu.

söndag 5 februari 2017

Inte då:-)

Inte alls på någon lyxresa:-), jag lyxar vidare hemma med röjning så där i tio-timmarspass, otroligt mycket jobb men går igenom hela hemmet från golv till tak och vet precis vad som finns här nu och vet precis vad som ska och bör finnas:-) det andra givet till välgörenhet, säkert värt 50 000 var det någon som sa och det är ju bara bra om det kommer andra till glädje. Och den där välgörenheten kollade jag noga upp in på bara skinnet så det blir bra:-). Ska göra om det HÄR, kändes lite vanvördigt att bara lägga i ett skåp, visserligen sorterat men det ska bli ett par fina lådor istället till dem. Annars är det en enorm känsla av befrielse att få bort grejer, mer luft! Och hallen som är ca 15 kvm är så stor och luftig, inte alls en sån plats jag läste om nyss i inredningsmagasinet att man går snabbt in i och lämnar så fort som möjligt, nej här kan man sitta och ta en fika i soffan:-). Och gästerna har en egen hatthylla och skohylla med sittplats, kunde inte bli bättre:-).

Men så varmt! Trodde att det var för att jag jobbar så, kliver högt som lågt men temperaturen inne är på plus 27 grader i alla rum, ute plus 2. Går inte att sänka för inställning centralt i husen är med tanke på att vi gått in i den rysliga vintermånaden februari men den är synnerligen mild.

Och på tal om välgörenhet, vi gav bort en riktig dyrgrip när vi röjde föräldrahemmet, jag gjorde en sista hand vi det och sa att den byrån får vi prata mer om, vi var ju tre syskon då, när hämtning kom så påpekade faktiskt killarna till min ena bror som var väldigt trött då och hade massor kvar att stressa med, mammas sista boende som inte var i ordinarie hemmet skulle utrymmas direkt, de sa att denna byrå har vi inte rätt att ta, är hur värdefull som helst men det blev missat. Bror min ringde mig och jag sa ojdå och han kontaktade genast välgörenheten men byrån var som uppslukad från jordens yta på någon halvtimme, ett medelålders par hade redan transporterat den till sig.
Och som ett exempel på sådana hade jag en kollega som ville ha lite extra att resa för, hon hade ärvt en byrå som bara stod och tog plats i hallen sa hon, fick 40 000 för den och det sa en värderare var alldeles för lite, så byråar kan ha ett högt pris. Och vår var sällsynt och något alldeles speciell. Men inget att gräma sig över, gjort är gjort.